Foto: Lütfi Özkök
Zaharia Stancu (1902 – 1974) var en av Rumäniens mest kända proletärförfattare. Han kom från en fattig bondemiljö och blev tvungen att lämna skolan redan vid 13-års ålder, men lyckades utbilda sig på egen hand och komma in på universitetet, där han läste litteratur och filosofi. Han debuterade 1927 med diktsamlingen Poeme simple (”Enkla dikter”), som belönades med Rumänska Författarförbundets pris, och jobbade under många år som journalist och skribent. Det arbetet ställde honom i strid med landets fascistiska regeringar på 30- och 40-talet, som förbjöd honom att publicera och t. o. m. fängslade honom. Stancus ställning ändrades efter att kommunismen kom till makten, då han utnämndes till direktör för Nationalteatern och ordförande för Författarförbundet och invaldes in i Rumänska Akademien. Många dömde honom för hans lojalitet mot kommunistregimen, medan andra menade att Stancus fattiga rötter hade gjort honom till en övertygad kommunist och han hela livet förblev trogen de mänskliga värderingarna. Han var en mycket produktiv författare inom både lyrik och prosa oh fick även internationellt erkännande. 1971 tilldelades han det prestigefyllda tysk-österrikiska Herder-priset och hans roman Desculț från 1948 (Djävulens plogfåra i svensk översättning) publicerades på drygt 20 språk. Stancus verk är halvbiografiska och skildrar ett nästintill utslocknat byliv, kvävt av kapitalismen och moderniteten. Ytterligare nio titlar finns översatta till svenska, de flesta utkomna på Coeckelberghs.
Foto: Lütfi Özkök
Foto: Lütfi Özkök