I Rumänien hör man ofta uttrycken ”bacovianskt regn” eller ”bacovianskt väder”, vilket beskriver stämningen i Bacovias diktning ganska exakt. Hans debutsamling Plumb (”Bly”, 1916) kom ut sent, men många av dikterna i volymen hade skrivits redan på tidigt 1900-tal. Samlingen fick stor uppmärksamhet och poeten hyllades för sin ärlighet, autenticitet och inte minst för sin enkelhet. Därefter följde ytterligare åtta samlingar med jämna mellanrum, men Bacovia publicerade samtidigt många av sina dikter i tidens kulturmagasin. Han var själv skribent och kulturjournalist.
Av kritikerna beskrivs Bacovias poesi som ”neurotisk”, ”en bisarr blandning av melodrama och pantomim” och författaren som ”en själ terroriserad av samtidens samtliga fientligheter”. Poeten lät sig läggas in på mentalsjukhus flera gånger och var känd för en nästintill manisk ensamhet.
Efter 1948 ansågs hans poesi som dekadent och föll i onåd, men en sista diktsamling lyckades komma ut året före hans död. Till svenska finns han översatt med Sånger i blygrå tid, övers. Jon Milos, Gondolin, 1995.
