Liksom sin kusin, Martha Bibescu, som vi introducerade förra veckan, var Anna de Noailles (1876 – 1933) en legendarisk författargrevinna med rumänskt påbrå. Hon föddes i Paris som Anna Elisabeth Bibesco-Bassaraba de Brancovan (pappan var en rumänsk prins och mamman en grekisk pianist) och gifte sig vid 19 års ålder med den franske greven Mathieu de Noailles. Paret kom att spela en viktig roll i Pariselitens kulturliv och Anna var i början av 1900-talet värd för en populär salong vars stammisar var kända namn som André Gide, Paul Valéry eller Alphonse Daudet.
Som författare lämnade Anna de Noailles efter sig ett stort antal diktsamlingar som omfamnade breda teman såsom kärleken, naturen och döden, men också tre romaner och en självbiografi. Den litterära rörelse hennes diktning hör till är parnassianismen – som gick efter devisen ”konst för konstens skull”. Både Marcel Proust och Rainer Maria Rilke uppmärksammade och hyllade hennes poesi. De Noailles lär ha varit en av inspirationskällorna till På spaning efter den tid som flytt och den rika brevväxlingen mellan henne och Proust publicerades i bokform 1931.
Anna de Noailles utmärktes som den allra första kvinnan som blev kommendör i franska Hederslegionen samt den första kvinnliga medlemmen i Belgiens kungliga akademi för franska språket och litteraturen. 1921 erhöll hon Franska akademiens "Grand Prix". Hon var flitigt fotograferad och avmålad; hennes kanske mest prestigefyllda porträtt är en marmorbyst av Auguste Rodin – Madame X – som finns på Metropolitan Museum i New York. Idag bär ett 6-tal skolor i Frankrike Anna de Noailles namn. En stor del av hennes verk kan läsas i original på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
