Tristan Tzara (1896-1963), född som Samuel Rosenstock i en judisk familj i norra Rumänien, var en av 1900-talets legendariska figurer. I tidig 20-ålder flydde han undan kriget till neutrala Schweiz, där han tillsammans med bl a Hugo Ball, Jean Arp samt landsmannen Marcel Janco grundade dadaismen, rörelsen som kämpade ”mot allting, inklusive mål och sig själv” (A. Codrescu). Tzara var otroligt mångsidig och verkade som poet, essäist, konstnär, journalist, dramatiker, kritiker, tonsättare och filmare, men han är mest ihågkommen för sina performances och de klippdikter som nu hänger på de främsta museerna i världen. 1919 flyttade Tzara vidare till Paris, där han så småningom migrerade till surrealismen, först genom mer nihilistiska språkformer, senare med en mer konstruktiv syn på konstens budskap. Den hyllade utopiska poemen L'Homme approximatif (1931) är skriven under André Bretons påverkan.
Tristan Tzaras liv och konstnärskap präglades starkt av de olika faserna i Europas stormiga historia: han bekämpade fascisterna i spanska inbördskriget, anslöt sig till den franska motståndsrörelsen under andra världskriget och blev medlem i kommunistpartiet 1936 (vilket han lämnade 1956 när sovjeterna slog ner Ungernrevolten i blodbad). Alla dessa politiska engagemang förde Tzara närmare sina medmänniskor och bidrog till att han gradvis mognade som lyrisk poet, plågad av den inre kampen mellan upprör mot och förundran inför människans vardagstragedier. På 50-talet hade dadaismens anarkiska språk gett plats till en renare, mer mänsklig uttrycksform.
Mellan 1925 och 1942 var Tzara gift med den svenska konstnären och poeten Greta Knutson, som han träffade i Paris. Till skillnad från Dadas berömde pappa, är Greta Knutson en välbevarad hemlighet även i Sverige, kanske delvis beroende på att hon aldrig återvände till hemlandet utan till sin död 1986 bodde utomlands.
Mer om Tzaras odödliga anda kan ni läsa i Andrei Codrescus Tzara och Lenin spelar schack. Boken utkom på svenska tidigare i år (2244) och har beskrivits i svensk press som ”entusiastisk” (Expressen), ”munter och halsbrytande” (Svenska Dagbladet), samt ”rolig, inspirerande och innovativ” (Sydsvenskan).
Foto: Lütfi Özkök
