Mircea Dinescu

Mircea Dinescu (f. 1950) är så upphöjd på den offentliga scenen i dagens Rumänien att hans ställning som poet överskuggas något av hans person. Under de sista åren av kommunistdiktaturen blev Mircea Dinescu en av de få dissidentförfattarna. Efter 1989 involverades han i många offentliga insatser av politisk karaktär, men utan att bli politiker. I dag är han ordförande i en kulturstiftelse, TV- och presskommentator, affärsman, samt medlem i kollegiet som undersöker det forna Securitates arkiv. Den tidigare underjordiska litterära celebriteten står idag i rampljuset. Han debuterade 1971 som poet med diktsamlingen Invocaţie nimănui ("Åkallan av ingen"), och fortsatte att ge ut ytterligare ett tiotal böcker. Redan i hans tidiga dikter kan man skönja dragningskraften i hans språk, präglat av en stundtals grov men vass humor, som också uppenbarar sig i hans offentliga kommentarer. Hans poesi är färgstark i det litterära landskapet före 1989, medan metaforerna ofta har subversiva betydelser. Hans böcker har blivit översatta i Tyskland, Holland, England, Frankrike och Sverige, och han har tilldelats ett flertal priser, däribland Internationella Poesipriset i Rotterdam (1989) och Herder-priset (1999).
Till svenska finns han översatt med Hur infödingarna i reservatet förlorade rätten att resa, övers. Jon Milos, Symposion, 1990.

Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein

________________________________________

Ett supkalas med Marx
Gamle Marx om du levt i dessa trakter
hade du snart blivit slätrakad och skickats till omskolning.
Till och med korna från Öst
som betade nära järnvägsspåren
i tron att de var lokomotiv har slutat ge mjölk.
För detta bär du skulden.
Vad synd att städerna inte styrs av köpmän
så att marknadsplatsen inte längre stinker av retorik.
Befria bryggarna, pastramitillverkarna, mjölkbuden
med deras dialektik av jäst humle
och torra ostkanter.

Mången bonde skulle nu gladeligen med en lie slå
den gröna bläckfisken i punkarnas hår.
Eftersom man nu tror att du är död,
berusar sig de nya filosoferna med övertygelsen att de polemiserar mot dig.
De saknar modet att känna hur jästen
som vänder samhället upp och ner, får effekt
eller sätter i gång mekanismen
som gjort att den upproriske Cohn-Bendit
kondenserats till en förbindlig borgmästare.

Själv en enkel själ
kommer jag som en snigel fram ur syntax och logik
och drömmer om ett magvirus
som skulle kunna berusa en människa med ett brödstycke.
Kom och smaka på.
Vi är på rätt väg:
I Berlin har klockorna börjat gå fel.

övers. Dan Shafran


Den närsynte målaren
ur Ny lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi, övers. Dan Shafran, Editura Fundaţiei Culturale Române, 2002


Många dårar tror sig vara generaler
och några av dem har även blivit det,
den närsynte äggmålaren kommer en gång att måla en kyrka
och det är inte uteslutet att en komet krockar med dess torn
och ropar: "Kristus är uppstånden"
därför kommer du
som svär att du älskar mig
att kanske verkligen älska mig till sist.

övers. Dan Shafran