Mircea Dinescu

Mircea Dinescu (f. 1950) är så upphöjd på den offentliga scenen i dagens Rumänien att hans ställning som poet överskuggas något av hans person. Under de sista åren av kommunistdiktaturen blev Mircea Dinescu en av de få dissidentförfattarna. Efter 1989 involverades han i många offentliga insatser av politisk karaktär, men utan att bli politiker. I dag är han ordförande i en kulturstiftelse, TV- och presskommentator och affärsman – han är bl a restaurangägare samt grundare av den så kallade “Kulturhamnen”, ett centrum för kreativt skrivande vid Donaufloden i Södra Rumänien.

Som poet debuterade Dinescu 1971 med diktsamlingen Invocaţie nimănui (”Åkallan av ingen”), och fortsatte att ge ut ytterligare ett tiotal böcker. Redan i hans tidiga dikter kan man skönja dragningskraften i hans språk, präglat av en stundtals grov men vass humor, som också uppenbarar sig i hans offentliga kommentarer. Hans poesi är färgstark i det litterära landskapet före 1989, medan metaforerna ofta har subversiva betydelser. Hans böcker har blivit översatta i Tyskland, Holland, England, Frankrike och Sverige. Till svenska finns han översatt med Hur infödingarna i reservatet förlorade rätten att resa, övers. Jon Milos, Symposion, 1990. Han finns också med i antologierna Rumänska synvinklar (Rumänska kulturinstitutet, 2008) och Ny lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi, övers. Dan Shafran (Editura Fundaţiei Culturale Române, 2002).


Foto: Cato Lein