Strax efter 1989 var Gabriel Liiceanu (f. 1942) den viktigaste främjaren av mellankrigstidens stora personligheter, om vilka det talades tyst under kommunisttiden. Han har gjort en enastående dokumentärfilm om Emil Cioran och en annan om Eugène Ionesco. Han har grundat och driver fortfarande förlaget Humanitas, där man gett ut Ciorans och Ionescos tidigare förbjudna verk, samt många andra böcker som med tiden bidragit till att skapa det som i dag kallas för Rumäniens elitkultur. Gabriel Liiceanu, själv författare och filosof, var redan 1989 högt aktad för sin bok Jurnalul de la Păltiniş (1983, Păltiniş – dagboken). I den berättade han om den alternativa filosofin skapad av Constantin Noica, då denne levde isolerad i Sibiu bergskedja, en filosofi som var subversiv gentemot regimen. Noica och hans favoritlärjunge Liiceanu förordade den högre kulturen, den intellektuella reflexionen, de klassiska språken och Heideggers tyska. Detta lockade de yngre generationerna som gjorde Gabriel Liiceanu till symbol för intelligentian; den obeveklige tänkaren och översättaren från grekiska och tyska. Efter 1989 började Gabriel Liiceanu lätta upp sina stränga ideal, blev en offentlig person, en framgångsrik filosof och författare till flera populära böcker: Declaraţie de iubire (2001, "Kärleksförklaring"), Uşa interzisă (2002, "Den förbjudna dörren"), Despre minciună (2006, "Om lögn"), Despre ură (2007, "Om hat").
Till svenska finns han översatt med:
Apokalypsen enligt Cioran, övers. Dan Shafran och Åke Nylinder, Dualis, 1997
Dagbok från Păltiniş, övers. Liliana Donose-Samuelsson och Åsa Apelkvist, Dualis, 2009
Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein
________________________________________
Söndagen den 30 september 1979
ur Dagbok från Păltiniş, Dualis, 2009
På morgonen gick jag upp till Noicas lilla rum för att tala om anmärkningarna han hade gjort på min text. "Någon frågade mig nyligen - säger han så fort han tar emot mig - varför jag, som sysslar med filosofi, är såpass stolt över att ha mitt eget tänkande; varför det inte räcker med Platon, eller Hegel. Låt mig tala om vad jag svarade. Generellt sett lever varje människa genom fullmakt. I samhället ger vi fullmakt åt en president som ska ta hand om oss som medlemar i ett kollektiv. Eller så delegerar vi Heisenberg att tala om för oss hur saker och ting förhåller sig inom fysiken. Men samtidigt förbehåller sig människan rätten att någon gång i sitt liv inte leva genom fullmakt. Exempelvis står du inte i relation till ditt barn genom fullmakt. Man lever inte sitt allra högsta verklighet genom fullmakt. Alltså, om jag håller på med filosofi, vill jag inte göra det genom fullmakt. Jag vill inte ge Hegel fullmakten att tala om för mig hur saker och ting förhåller sig inom filosofin. Om du inte kommer fram till detta, kan du inte påstå att du sysslar med filosofi".
Vi går ut och tar vår promenad. I bilen, på väg från Bukarest till Păltiniş hade jag berättat för Noica om "Floreşti Utopin". Floreşti är en by som ligger ungefär trettio kilometer från Bukarest, på en väg till höger från motorvägen mot Pi¬teşti. Någonstans i mitten av byn ligger ett generöst omgärdat och underbart isolerat litet slott i post-Brâncoveanu stil med baksidan mot den ödsliga slätten. Det finns ett etnografiskt museum där, med mattor och klädesplagg från trakten. Endast en eller annan bukarestbo gör en avstickare för att besöka denna plats om söndagarna. En underbar död plats. Jag drömde om ett rumänskt Princeton under Noicas samordning. Han skulle befinna sig där hela tiden, med rätten att varje månad sammansätta en grupp på ungefär tio personer och leda ett slags andligt träningsläger. När vi börjar promenaden, kommer han ihåg min utopi och säger att från 1965 och framåt har han jämt önskat sig en post som "kultursekreterare", som "en person som "utsöndrar" kultur. "Det behövs i alla kulturer en mellanting mellan universitetet och caféet, men ditt projekt - även om det är ganska enkelt och inte omöjligt att genomföra - går med all säkerhet inte att förverkliga. På ett annat idéplan, har jag tänkt på frågan du ställde igår: 'Vad är det Heidegger föreslår förutom att "ruska om" Västerlandets vision?' Jag tror att Heidegger skulle ha mått bra om han hade stått i lite närmare kontakt med Vedaskrifterna och Upanishaderna.
övers. Liliana Donose Samuelsson och Åsa Apelkvist
