Biljettpris: 120 kr. Insläpp: 15 minuter före konserten.
"Hon överträffade verkligen förväntningarna ... hon sjöng två arior som hon själv hade komponerat ... där hon ackompanjerade sig själv på klaviaturen på ett känslosamt och mästerligt sätt". Detta vittnesbörd syftar på Marianna Martines (1744-1812), som var elev till F. J. Haydn och den första kvinnan att bli antagen till den prestigefyllda Accademia Filarmonica di Bologna! Missa inte chansen att bekanta dig med Martines "krispiga" musik, framförd av den rumänska prisvinnande cembalisten Nicoleta Paraschivescu.
Nicoleta Paraschivescu undervisar i orgel vid Basels Musikhögskola och är ordinarie organist i Theodorskyrkan i Basel. Hon studerade orgel för Ursula Philippi vid Musikhögskolan Gheorghe Dima i Cluj-Napoca, och sedan orgel och cembalo vid Schola Cantorum Basiliensis diplomutbildning i tidig musik. Hennes lärare var Jean-Claude Zehnder och Andrea Marcon. Hon bedrev sedan fortsatta studier vid Högskolan för Musik och Drama i Stuttgart för professor Jon Laukvik. Ytterligare musikalisk inspiration kom från Enrico Baiano i Neapel.
2010 fick Nicoleta Paraschivescu publikens pris vid den internationella tävlingen Prix Joseph Bossard i Bellelay. Hon har framträtt i flera olika europeiska länder och vid många stora festivaler. Hon är ledare för Ensemble La Floridiana, och hon har släppt flera CD-skivor. Dessa innehåller i huvudsak premiärinspelningar med musik av Haydns elev Marianna Martines. Nicoleta Paraschivescu har gjort inspelningar för schweiziska Radio SRF, Radio Catalunya, Radio Romania Muzical samt RTBFMusiq3. Hon är blivande doktorand vid Orpheusinstitutet i Gent.
Nicoleta Paraschivescus Stockholmsbesök stöds av Rumänska kulturinstitutet. Klicka här för mer information om SEMF.
Mer om Marianna Martines:
"Hon överträffade verkligen mina förväntningar. Hon sjöng två egenhändigt tonsatta arior med texter av Metastasio, till vilka hon på ett känsligt och mästerligt vis ackompanjerade sig själv på klaveret. Av hennes sätt att spela ritornellen drog jag slutsatsen att hon har mycket flinka fingrar.”
Under sin vistelse i Wien i september 1772 träffade Charles Burney Marianna Martines. Den välbereste engelske musikhistorikern såg henne på en sammankomst hos hovpoeten Metastasio och kallade henne i sin "Dagbok från en musikalisk resa" inte bara "den mest perfekta sångerska jag någonsin har hört", men prisade även hennes "mästerliga” cembalospel och hade henne att spela ett antal av sina egna kompositioner. Året därpå blev Marianna Martines den första kvinnan att bli antagen till den prestigefyllda Accademia Filarmonica di Bologna. Kejsarinnan Maria Theresia fick ofta förmånen att njuta av hennes närvaro och konstnärskap, och kejsar Joseph II hade för vana att vända blad när Madame Martines spelade. Då hon var väletablerad i kretsen av aristokratiska beskyddare kunde Martines även få sina egna kompositioner spelade. 1761 framfördes hennes Mässa nr 3 i Sankt Mikaelskyrkan, och hon hyllades i samband med detta som ett 17-årigt underbarn.
1846 hänvisade Anton Schmid till 31 cembalosonater av Martines. Uppenbarligen finns endast tre av dessa bevarade: Sonat i E-dur, G-dur och A-dur. Det sistnämnda stycket dök upp cirka 1765 i Johann Ulrich Haffners antologi Raccolta musicale contenente VI sonate per il cembalo solo, en samling publicerad i Nürnberg och som även innehåller sonater av Galuppi, Sammartini och Scarlatti.
Det faktum att en förvånande stor mängd av Marianna Martines betydande konstnärskap fortfarande återfinns i arkiven idag, beror å ena sidan på att av några av hennes kompositioner dök upp i tryck under hennes livstid. En annan relevant anledning är att hon antogs till Accademia Filarmonica; detta gav henne en sådan hög status att biblioteken visade intresse för hennes musik, något som inte var brukligt för en kvinnlig kompositör från denna tid. Ändå saknas fortfarande många av hennes verk, bland dem förmodligen totalt 28 sonater och åtta cembalokonserter.
1784 passerade Paisiello Wien på väg från S: t Petersburg till Neapel. Vi har inga bevis för att han träffade Martines. Medan Paisiellos stycken är influerade av operastilen, genljuder den galanta klavermusikens inflytande tydligt i Martines musik.
Foto: Claudio Vogt
