Anca Mizumschi (född 1964) har avlagt examen vid fakulteten för medicin och farmakologi på universitetet "Carol Davila" i Bukarest och vid fakulteten för psykologi och utbildningsvetenskap på Bukarests universitet samt tagit en masterexamen i marknadsföring vid Kingston University i London. Hon debuterade med diktsamlingen
Departe de Hemingway (1988, "Långt från Hemingway") som följdes upp av andra böcker, alla bestående av dikter: Est (1993, "Öst"),
Opera capitală (1995, "Det Stora Verket"),
Poze cu zimţi (2008, "Kuggbilder"),
Anca lui Noe (2009, "Noes Anca") och
Versouri (2010,"Baksidor"). Diktboken "Kuggbilder", som fick henne att uppmärksammas av kritikerkåren på nytt, är en intim nykonfiguration, en återanpassning efter ett trauma, ett slags skärande hopvikande av sig själv i en självpåtagen (poetisk) ensamhet. Samlingen tycks utformad på så sätt att två intima åldrar – den som är förbunden med en "omöjlig kärleks" död och den förbunden med att åter igen uttrycka sig – nystas ihop. Detta sker i en nutid som liknar ett efter en ödeläggande explosion uppstått astralt landskap. Effekten av att sätta dessa två åldrar/liv/visioner ansikte mot ansikte blir att den passerade kärlekens "reinkarnation" fastfryses i relief och den nuvarande ensamheten som i gravskrift: "I tankarna som sträcks ut mellan oss, finns så mycket substans att / vi behärskas var och en / av den andres kropp / mina celler utbytta / vart sjunde år innan mötet med dig / är nu din manliga hud / tunt fästad runt lederna / Vi somnar varje kväll / i det lugnande larmet från tågen / som åker igenom våra ben / silkeslena den ene i den andres kropp / i en reinkarnation som är varm / och fri från synd". Det upplevdas intensitet, visionernas radikalitet, hettan i önskan om att få lära känna lyckan och på samma gång den smärtsamma klarheten som gör alla illusioner omöjliga är vad litteraturvetare pekar ut som de avgörande särdragen i Anca Mizumschis poesi: "Jag själv skulle acceptera / att bli räddad endast / av en Jungfru Maria / från höst- och vinterkollektionen / med glädjen tecknad i ansiktet / som en strumpa av svart silke / fastsatt med tejpremsa." Hennes "hudlöst" skrivna dikter är anmärkningsvärda genom sin äkthet, som ibland upplevs av läsarna som brutal, genom sin energiska uttrycksfullhet och det visuellas vågade nyskapande. Hennes dikter har utkommit i olika antologier och tidskrifter på polska, serbiska, ungerska och albanska.
Text: Marius Chivu
Översättning: Åsa Apelkvist
Foto: Cato Lein
Boende
ur Anca lui Noe (2010)
till min vän Johann Gutenberg, död 1468
Om texten har dött
och du ska dö med mig
återstår nästan ingenting
av oss två
inte ens de här raderna
som vi ältade under oss
på bröllopsnatten
medan vi gick in och ut i varandra
lyckliga som gestalter man
samtidigt finner
i så många berättelser
om texten har dött
återstår ingenting
inte ens det papper
jag svepte in barnen i
medan jag från detsamma läste
så många berättelser för dem
att deras små kroppar antog
bokstavsform
och om texten har dött
är det snarast en fråga om boende
för jag vet inte vart jag ska ta vägen
eller vilken adress jag ska uppge
innan jag dör
Översättning: Inger Johansson
