När Gherasim Luca (1913-1994), i likhet med vännen Paul Celan, valde floden Seine framför livet, var det en sista symboliska handling i surrealismens tecken. Det finns de som påstår att han var en av "surrealismens paradoxala helgon" (Matei Călinescu). Under alla omständigheter var han ytterligare en författare av rumänsk härkomst som revolutionerat ett annat språk – franskan. Så tidigt som 1938 umgicks han flitigt med de franska surrealisterna, men det var först 1952 som han via Israel flyttade till Paris för gott. Han gav ut omkring tjugo diktsamlingar på franska, där han överskred språkets gränser mot "en semantisk upplösning". Redan i Rumänien där Gherasim Luca tillsammans med Gellu Naum, Dolfi Trost och Virgil Teodorescu, grundat den surrealistiska gruppen i Bukarest, var hans litterära verksamhet intimt förknippad med konsten, med måleri och skulptur. Hans "böcker-objekt" (collage och installationstexter), som bestod av skriven och uppläst text i kombination med konstföremål, gjorda i samarbete med framstående konstnärer såsom Wifredo Lam och Max Ernst, väckte stort gensvar i Frankrike. Gherasim Lucas uppviglande nonkonformism, som gjorde att han hamnade i fängelse efter att ha publicerat tidskriften Pula, organ universal (1931), dämpades aldrig helt – in i det sista levde han ut sin surrealism.
På svenska finns:
Gherasim Luca och Dolfi Trost, Dialektikens dialektik: budskap till den internationella surrealiströrelsen: surrealism 1945, Surrealistförlaget, 1988.
Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Lütfi Özkök
Den heliga nattvarden
Den 8 maj hade jag helt utmattad som vanligt lämnat fabriken
täckt av damm på gatorna knuffades jag med herrar i päls
bland vackra kvinnor trötta och helt utmattade
och en fuktig avsky fyllde min mun
den här vackra damen hade sett mig från sin bil
jag såg inte direkt illa ut – att man spottar det syns inte –
hon hade ondulerat hår och en bil
min närvaro dränkt av damm väckte hos henne en ljuv skälvning under strumporna
och den bekväma bilen körde ända till hennes luxuösa vånings port
var arbetar du frågade hon medan hon tog av kappan
sedan några dagar vid gasverket
du är en välväxt pojke och ganska snygg du skulle kunna tjäna mer
senaste halvåret och fram till igår har jag bara ätit en gång varannan dag
vårt samtal kunde dras ut i det oändliga
mina egna ord luktade bröd gas
som ett öppet piano kvittrade hon fram sentimentala sånger på modet
och ändå gjorde den virilitet med vilket mitt kött svällde över mina benknotor
att vi förstod varandra perfekt
timmen är sen, vi går och lägger oss
sängen kändes mjuk, varm och ren
damen älskade bättre än hon resonerade
och jag tyckte om hennes hår därför att jag hade behov av att dra i det.
på morgonen sa hon på återseende kära du
(klockan var fem och sex öppnade fabriken)
vi träffas åtta ikväll igen vi kan äta middag tillsammans
tätt inpå mina ord smakande av bröd gas
hade jag kvar en mun full av spott
hon såg det och blev förskräckt
denna vackra dam som jag en hel natt
färdats med i kärlek och automobil – försvann
i hennes ställe rökte en rynkig gammal kärring med glasögon på näsan,
som träget läste i Den heliga skrift.
övers. Dan Shafran
