Här kommer några pressröster om Norman Maneas senaste bok översatt till svenska:
Leif Zorn i Dagens Nyheter: "Jag undrar om någon skrivit med samma furiösa inlevelse om exilen som ett själsligt sår. Att läsa Manea i Peter Handbergs och Dan Shafrans så vitt jag kan bedöma kongeniala översättning känns som att hamna mitt i denna labyrint utan att se en öppning vare sig i det förflutna och eller i de löften som framtiden i det nya landet lockar med: reklam, personlig frihet, identitetsbyten."
Ulf Eriksson i Göteborgs Posten: “Maneas rika prosa sänder på många frekvenser och inbjuder till långsam läsning. Samtidigt lockar den kameleontiska självironin ofta till skratt. Men den samlade utsagan om våra villkor är illusionslös.”
Anna Tullberg på Sveriges Radio: “Lyan är förvisso en beskrivning av det som ersätter ett hem, i det nya landet. Men framför allt handlar det om en tillflyktsort med pappersväggar. Det är böckerna som blivit lästa, som du alltid bär med dig oavsett om du är fången i en diktatur i Bukarest eller en fri människa i New York. De öppnar dörrar till det magiska och okontrollerbara som gör oss till dom vi är.”
Örjan Abrahamsson i Falu Kuriren: ”Romanens egentliga ämne – och betvingande charm – är själva attityden. Den kritiska blicken, den omutliga tankeskärpan, den obändiga formuleringskonsten. Manea skriver in en distinkt östeuropeisk tradition under oket av kommunismens despotism där den judiska erfarenheten gärna fördjupat förståelsen för den inre exilens villkor.”
Mats Granberg i Norrköpings Tidningar: ”Lyan är ändå främst en roman om exilen som tillstånd. Om att vara närvarande i två världar men inte känna sig riktigt hemma i någon. Exiltillvaron innebär förlust av hemland, språk, släkt och gemenskap. Och som inte det vore nog drabbas alla exilerade av de utstötningsmekanismer som ofrånkomligen sätts igång när hen ska tränga in i en ny samhällskropp.”
Rakel Chukri i Sydsvenskan: "Att Norman Manea hanterar ämnet mästerligt är ingen överraskning, liksom Müller har han alltför många erfarenheter som han kan ladda sina böcker med."
Henrik Elstad i Litteraturmagazinet: "Labyrinter spelar en viss roll i romanen och hela boken är som en litterär labyrint. Många gånger undrar man vart man ska komma ut".
Eva Elmgren i Borås Tidning: "Norman Manea ger en bild av en gåtfull värld som kan liknas vid en labyrint omöjlig att fly ifrån".
Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad: Det kan läsas som en deklaration från en motsträvig författare som leder in läsaren i den ena labyrinten efter den andra och vägrar se världen i svart och vitt.
Marie Gröön i Dagens bok: "Är det en roman värd att läsa? Definitivt! Som många ‘stora romaner’ kryper den under skinnet på en, och likt många sådana kommer den att finnas där länge. Formuleringar, en känsla, en scen. Lyan har påverkat mig. Det är bara för tidigt att säga hur".
