Răzvan Petrescu (f. 1956) räknas av många som landets bästa kortprosaförfattare, Rumäniens egen Raymond Carver. Själv citerar han Céline som inspirationskälla och säger sig ha fascinerats av litteratur väldigt tidigt. Trots det valde han att följa läkarbanan för att undvika de kompromisser som var underförstådda för publicerade författare under kommunisttiden. Det var därför att Petrescu först efter 1989 gav upp sitt yrke som psykiatriker och blev heltidsförfattare och kulturjournalist. Han har därefter utkommit med fyra novellsamlingar, två dramaböcker och en essäsamling som belönats av Rumäniens Författarförbund, Rumäniens Radio, Rumäniens Teaterförbund m. fl. Hans texter har översatts till engelska, spanska och hebreiska.
Petrescu medger att det som mest kännetecknar hans skrivande är det parodiska och absurda och enligt honom har det att göra med det att allt som händer människan, själva meningen med livet, är absurt. Det är en programförklaring som ansluter Petrescu till en lång tradition av rumänska författare, däribland Caragiale och Ionesco.
Petrescus senaste bok är samlingen
Rubato (2011) vars titelnovell snart utkommer även på svenska i antologin
Skräpliv.
Bildkälla Polirom Förlag
