I veckan vill vi minnas en till rumänsk poet som försvann alltför tidigt: Mariana Marin (1956-2003). Hon tillhörde ”optzecistii” – en generation författare som debuterade på 80-talet och som inspirerades av mellankrigsavangardisterna och av postmodernismen. Mariana Marins egen debut kom 1981 med Un război de o sută de ani (”Ett hundraårskrig”) som belönades med Rumänska författarförbundets debutpris. Till vardags försörjde sig Mariana Marin som lärare, under några år i en avskild by vid Donaudeltat. Men hon kände sig mer och mer kvävd av det kommunistiska systemets förtryck, någonting hon uttryckte i sin nästa bök, Aripa secretă (”Den hemliga tillbyggnaden”, 1986) som hon utformade som en inbillad dialog med Anne Frank. Det ledde till publiceringsförbud, så hennes närmaste böcker kom ut först efter kommunismens fall. Den mest kända är den självutlämnande Mutilarea artistului la tinereţe (“Stympning av konstnären som ung”, 1999) som uppvisar poetens existentiella och sociala sårbarhet. År 2002 utkom även den kritikerrosade antologin Zestrea de aur (”Hemgiften i guld”). Vid hennes död hyllade generationskollegan Mircea Cărtarescu en kompromisslös poet som hade levt sin konst in i döden.
Mariana Marins dikter har blivit översatta till bl. a. franska och engelska och belönade med flera priser i hemlandet. Ett urval har översatts till svenska av Dan Shafran och finns med i antologin Ny Lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi (2002).
Foto ©Tudor Jebeleanu
