Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Lütfi Özkök
________________________________________
Vid saltets lob
Jag hör dina röster
som genljuden från sovande broar
som ruiner som lyfter upp
hemliga ormar
eller som handen som vilar
efter massakrerna
*
Framför mig hejdar du dig
som en fridfull havsvik
där hajarna slukar fjärilarna
*
Kärleken bryter upp slumpen
slumpen öppnar kärleken
och ditt hårsvall leder mig
mot kvalitativa katastrofer
*
Som i ett palats med speglar
rör i dig
min åtrå
sina vingar så långt man kan se
*
Tala om för mig hur mycket du kan hata
så att jag vet
om vulkanerna ännu har
några utbrott
Det hektiska i dina örhängen
tillkännager kvällen
*
Ditt småleende
som en krabba i en forntida strid
sover i mitt öga
som i en mussla
(...)
*
Jag rusar mot din bild
som mot ett grymt brott
bakom mig kväver
luften mina naglar
*
Du utplånar mitt minne
därför älskar jag dig
du lägger i det din gula ögonsten
du krossar tonfallet som ett votivkärl
med piskslag skingrar du
min vaga melankoli
du befolkar mina artärer med valrossar
dina lår ger mig dagens chiffer
på dig överraskar jag våldtäkten
som fallit i de svarta
kristallernas fällor
*
Kvinna av klor av tvättad marmor
innesluten i ljuskronorna för att inandas rummet
i månformiga rader upphängd över fälten
som hypnosen i gamla filmer
Fråga och jag skall inte svara
i vilken falang vårt samvete vilar
på vilken ö vår kärlek
svävande över apelsinträden
som en Fågel Fenix
(...)
*
Hos dig skall jag alltid älska en tid som en blomkrona
den rinner över mitt ansikte som en stråle av blod
som en sankmark av äggvita vid mina fötter
för dryckesoffren
(...)
*
Ett avgudat gift fyller din mun
och dina tänder är konungagravar
förkomna hugenotter i sina rustningar
ur vilka reser sig insomnade vålnader
(...)
*
På dig skapar jag på nytt alla sjukdomar
alla brott alla anfäktelser
de våldsamma abdikationerna
polerskivorna i vågornas säng
*
Mina armar sträcks mot dig
som mysteriet över nebulosorna
som omkullkastade tusenfotingar
i ett glas svett
*
I kuddarna finns smaken av din menstruation
i örat ditt masturberande knä
i växterna sover dina vågor
i knutarna jag knyter upp
är dina blickar
*
Du är ljudet av salt som kastas i vatten
dina oändliga ögonfrukter
på vilka svavelhaltiga snömassor brinner
*
När jag ser genom dig
ser jag frusna
vattenfall sönderslagna av käppar
*
Snart skall också du känna till
spindelvävens jämvikt
och du kommer att rubba den
lika lätt
övers. Dan Shafran
