Utdrag ur svensk press:
Eva Ström i Sydsvenskan
För den som vant sig vid nobelpristippade Mircea Cartarescus maximalistiska romaner som ”Orbitor” kommer ”Travesti” från 1994 som en överraskning. På endast 164 sidor utvecklar Cartarescu sin intensiva prosakonst i berättelsen om en medelålders författare. Förutsättningarna för konstnärskapet ligger i denna ensamhet, med närhet till vanvett, fasa och en gränsöverskridande extas, en annans sorts förtärande lycka. Spindeln är inte bara en bild för förgörandet, utan också för en gränslös språklig kraft. Att Cartarescu äger den kraften visar han åskådligt med Lulu.
Claes Wahlin i Aftonbladet
Det är ganska freudianskt, med källarvåningar, insekter och det undermedvetna, men här finns en suggestiv och bildrik prosa som lämnar de flesta skildringar av tonåringens lust- och ångestfyllda rites de passage bakom sig. Och vad berättaren Victor i Travesti än påstår, så är det i språket han lever, lika omtumlande spunnet oaktat om han fantiserar om hur Lulu slukas av en jättespindel, eller om han bara beskriver sina nattliga turer i trädgården eller på stadens gator. Travestin avser inte bara Lulu, utan lika mycket den för sinnena omedelbart uppfattade verkligheten, som av Mircea Cartarescu travesteras till litterär konstprosa.
Fabian Castner i Svenska Dagbladet
Den Nobelpristippade rumänen Mircea Cărtărescus tidiga kortroman ”Travesti”, känsligt översatt av Inger Johansson, spelar skickligt på denna dubbeltydighet. Det är en roman om pubertetens växtvärk och förvandlingar, om neuroser, drömmar och drömmerier, verkliga och falska minnen, där allting framträder som anamorfoser, groteska projektioner av sina rätta former.
Ingrid Elam i Borås Tidning
Travesti betyder omklädnad. Pojkarna klär ut sig till flickor på sommarlägret och tonårens erotiska våndor och drömmar får kropp och form. Men travesti är också en omformning av en känd text och de förebilder som träder fram explicit i romanen är Thomas Manns stora roman Bergtagen, som utspelar sig på en kurort. Där känner sig den vuxne berättaren hemma medan hans yngre jag kände sig som ohyran i Kafkas Förvandlingen. Livet är en serie metamorfoser, säger Cartarescu, vi börjar som puppor i moderlivet och ska bli fjärilar.
Karin Widegård i Göteborgs Posten
Man kan läsa "Travesti" som en kokande hjärnas sjukjournal. En patologi som en snillrik romanskrivare kan utveckla och analysera i kontrast till normaliteten som läggs som ett regelverk över tillvaron.
Katarina Wikars på Sveriges Radio
I just den här tunna romanen Travesti från 1994, alltså före mastodontverket Orbitor som tog 14 år att skriva, återvänder Cartarescu till pubertetens landskap, till en livsavgörande händelse på ett sommarläger som nästan förstört hans liv.Och endera är man på eller också orkar man inte. För det är en blandning av tonårens banala vulgariteter hos De Andra, de icke utvalda och så huvudpersonens ensamhet, omvandlad till elitism.
