Veckans författare - Marin Preda

Marin Preda (1922-1980) var en av Rumäniens mest kända efterkrigsförfattare. Han föddes i en fattig bondefamilj och var självlärd, vilket speglades i flera av hans noveller och romaner. Hans skrivande styrde dock bort sig från tidens arbetarlitteratur genom att anta en mer kontemplativ ton influerad av Faulkner, Camus och Capote. Hans kanske mest kända bok, Moromeții (1955, "Moromete-familjen") beskrev landsbygdsmiljön under mellankrigsperioden och människornas förundran inför en värld i förändring, där staden höll på att ta över bysamhället och bönderna började känna sig som en utdöende art. En mycket lyckad filmatisering gjordes 1987 av regissören Stere Gulea och kommer att visas av Rumänska kulturinstitutet senare i höst.
Mot slutet av 60-talet blev Preda en etablerad författare, med nio publicerade böcker och en bred litterär verksamhet. Han valdes till förlagschef och viceordförande av Rumänska författarförbundet. Men trots hans påtagliga samförstånd med regimen blev hans senare böcker mörkare och mer kritiska. Preda började fokusera på konstnärens natur och livsval, vilket kulminerade med romanen Cel mai iubit dintre pământeni (1980, "Den mest älskade bland människorna på jorden"), om en filosofiprofessor vars liv bryts sönder av den kommunistiska regimen. Boken tog sig förbi censuren, men drogs tillbaka från bokhandlar och bibliotek efter knappt några veckor. De exemplar som redan fanns i omlopp cirkulerade dock vilt och gjorde starkt intryck på läsarna. Preda själv dog samma år, under mycket suspekta förhållanden. Det spekulerades länge att han hade lönnmördats av Securitate, men än så länge har denna teori inte kunnat bevisas.
Till svenska är Marin Preda översatt med romanerna Delirul (Vanvettets upptakt, Coeckelberghs 1980, övers. Torbjörn Wessner och Ingrid M. Duke) och Intrusul (Den obekväme, Coeckelberghs 1975, övers. Torbjörn Wessner).