Det senaste numret av Lyrikvännen (nr 5/11), med tema På tyska, publicerar ett urval av Oskar Pastiors absurdistiska språkexperiment, i Aimée Delblancs översättning. Läs mer här.
Namnet Oskar Pastior är bekant för en svensk publik som den författarvän Herta Müller jobbade med vid sin bok Andningsgunga (2009). Pastior var dock en prominent författare i egen rätt och anhängare, liksom Raymond Queneau och Italo Calvino, av den litterära experimentella rörelsen Oulipo.
Pastior föddes 1927 i Sibiu (tyska Hermannstadt). 1945 deporterades han liksom de flesta medlemmarna av den tyska minoriteten i Transsylvanien till ett arbetsläger i Sovjetunionen. Denna upplevelse skulle senare fiktionaliseras i Herta Müllers roman Andningsgunga, som de två författarna påbörjade tillsammans. Pastior befriades 1949, då han återvände hem och började leva på små byggnadsjobb. Några år senare sökte han sig till universitetet i Bukarest och började publicera lyrik. 1968 lyckades han fly till Tyskland, där han levde under resten av sitt liv.
Pastior gav ut över 30 diktsamlingar och belönades med åtskilliga priser, bland dem Georg Büchners Pris, Tysklands främsta litterära utmärkelse. Tyvärr dog Pastior i oktober 2006, två veckor innan priset skulle delas ut. År 2007 grundades Oskar Pastior Internationella Poesifestival, som ordnas i Pastiors hemstad Sibiu av Literaturhaus Berlin och Rumänska kulturinstitutet i Bukarest.
