SENAST UTGIVNA TITLAR: Om jag inte får tala med någon nu (antologi), Tranan 2011 ▪ Nina Cassian: Kontinuum, Tranan 2011 (övers. Dan Shafran) ▪ Herta Müller: Flackland, Wahlström & Widstrand 2011 (övers. Susanne Widén) ▪ Ioana Pârvulescu: Livet börjar på fredag, 2244 2011 (övers. Jeana Jarlsbo) ▪ Herta Müller: Hunger och siden, Tranan 2011 (övers. Bodil Zalesky) ▪ Paul Celan: Den stora tidlösan. Dikter i urval, Ellerströms 2011 (övers. Lars-Inge Nilsson) ▪ Paul Celan & Nelly Sachs. Brev, Ellerströms 2011 (övers. Lars-Inge Nilsson & Margaretha Holmqvist) ▪ Mircea Cărtărescu: Dagbok 1994-2003, Bonniers 2011 (övers. Inger Johansson) [...]
"Tycker du inte, min vän, att med så mycket pragmatism och ironi blir det svårare för illusionerna att födas? Eller om de överhuvudtaget föds, är det inte troligt att vi förlorar dem ganska lätt, redan vid den första prövning som historien utsätter oss för?" (övers. Jeana Jarlsbo) [...]
"Jag är en av de tjugo trettio blyga blåsta desperata killar som styr världen/från sina högkvarter med kullvräkta skrivbord/från bottnen av djävulens väska/hopblandade med hans tejprullar moln och kvitton" (övers. Inger Johansson) [...]
"Sången är inte min,/den bara passerar genom mig ibland/obegripen, otämjd,/lätt klädd i mitt namn/som gudarna förr i tiden/passerade människorna/klädda i ett moln." (övers. Dan Shafran) [...]
"Jag fick stå under hela resan:/ingen erbjöd mig en sittplats/trots att jag var minst tusen år äldre/än alla andra,/trots att jag hade tydliga tecken på minst tre svåra åkommor:/stolthet, ensamhet och konst." (övers. Dan Shafran) [...]
"Mer och mer är jag böjd att tro att Matthew har ärvt sin autism från ingen annan än mig själv. Även jag hade svårigheter att kommunicera och uttrycka mig; även jag var (fast bara periodvis) samhällsoduglig; och några år led jag av något som liknade en autistisk brist på fantasi; jag kompenserade fattigdomen i det bildspråk jag utvann ur verkligheten med en benägenhet för sammanhangslösa abstraktioner." (övers. Dan Shafran och Åke Nylinder) [...]
”Alla människor är inte av samma sort. Det finns fyra sorter, de som inte är födda, de som lever, de som är döda och de som varken är födda eller lever eller är döda. Det är de som är stjärnorna.” (övers. Inger Johansson) [...]
"I RÄFFLORNA/på himlamyntet i dörrspringan/pressar du ordet/som jag rullade ut/när jag med bävande nävar/rev bort/taket över oss, skiffer för/skiffer, stavelse för stavelse, för koppar-/skimret från tiggar-/skålen där/ovan." (övers. Lars-Inge Nilsson) [...]
"jag föder fram en kyrkogård framför fönstret som går för långt och du vet att det inte är litteratur/hör du mig. kyrkogårdar och landsvägar tilltar och avtar tills/murarna som driver upp inuti dig smälter/jag föder den som man föder upp ett barn" (övers. Sofia Stenström) [...]
"En varelse besatt av en tro och som inte söker förmedla den till andra - är något sällsynt på denna jord, där besattheten av frälsning gör livet omöjligt att inandas. Se er omkring: överallt maskar som predikar; varje institution ger sin tolkning av en mission; rådhusen har sina absoluta värden liksom templen; administrationen med sina reglementen - metafysik för apor..." (övers. Dan Shafran) [...]
"De unga i pixeldammet gläds över/att gamlingarna i sin flyktiga askgrå värdighet/tog alla historier med sig i graven./Ty de hade varit alltför tunga./Det ofödda folket väntar om hörnet." (övers. Görgen Antonsson) [...]
"Jag kallade dig för Fernando Pessoa/redan första dagen han tog dig med hem,/det var mot slutet av oktober, för åtta år sedan;/ett svart klot att mata med droppflaska./En längre tid struntade jag i dig;/du befolkade korridorerna i ett trasigt äktenskap" (övers. Dan Shafran) [...]
"1. Saker att glömma: /Begäret att vara begärd./Tanken att vara tänkt på./Drömmen om att ännu vara drömd om. 2. Botemedel: /Pressa bägge händerna mot ögonen./Börja tycka om det här mörkret./Börja känna dess renhet, dess melodiska oändlighet./Vänj dig gradvis vid det andra mörkret,/där nedifrån." (övers. Dan Shafran) [...]
"Själv en enkel själ/kommer jag som en snigel fram ur syntax och logik/och drömmer om ett magvirus/som skulle kunna berusa en människa/med ett brödstycke" (övers. Dan Shafran) [...]
"döden skall dra förbi/kollapsade byggnader/blommande bråte/en ensam liten flicka vid världens tillblivelse på/en hög med lik/söker sin docka/den med avhuggna ben/hennes sång – bryter ut" (övers. David Vikgren) [...]
"du vilar dina sår intill mig/och utvilade går vi igenom stora festmåltider/denna natt är allt för åldrig, säger du" (övers. Leif Holmstrand) [...]
"Hur kan förändringar gå så obemärkt förbi, smärtfritt, som koloxid: ingen märkbar lukt, bara tyst död./Jag kommer bara att märka av de synliga/effekterna i spegeln: en tappad tand, dålig hy, vitt hår på svart tyg, dålig kläd- och musiksmak, ibland någon efterlysning av en försvunnen person." (övers. Viktor Johansson) [...]
"Jag är här på den stora banketten./Vi serveras ord i kinesiskt porslin och böhmisk kristall./Ett lyckligt oväsen fyller luften./På tungspetsen erfar jag förräderi, som en kanin tryfferad i cirklar/runt en duvas öga." (övers. Dan Shafran) [...]
"om man klättrade upp på det meterhöga korset, kunde man höja blicken över den alldagliga horisontlinjen, dominerad av sädesfälten, och på så sätt upptäcka den vidsträckta sjön och skogen från Căldăruşani. Så fort han hade trätt vigselringen på hennes finger tog han henne om midjan, lyfte upp henne på korset som om hon var lätt som ett spädbarn, och lät henne själv slå den oöverträffliga visuella volten.." (övers. Jeana Jarlsbo) [...]
"Inuti fågeln flyger en stor fågel,/inuti fisken simmar en väldig fisk./I den här världen döljs saker och ting innanför sina yttre drag,/som hos tecken eller ord./De gömmer sig, och avslöjar delvis sig själva./Men det finns trots allt ett språk som inte gömmer sig./Det är ungefär som musik." (övers. Kristofer Flensmarck) [...]
"Ett mirabellträd tröttnade på att hela tiden göra mirabeller. Då tänkte det göra något annat: plommon. Det ansträngde sig ett år, ansträngde sig två år, ansträngde sig sju år och lyckades inte. Sensmoral: Det omöjliga är inte möjligt." (övers. Dan Shafran) [...]
"Du förstår, när jag befann mig i det andra rummet tänkte jag att vi bara kan uppleva nuet med våra sinnen. Vårt övriga liv finns inte i verkligheten. Minnet är bara en fiktion och det förflutna en skenbild – de är inte alls synliga, inte ens som skugga eller ånga." (övers. Jeana Jarlsbo) [...]
"Jag är en suverän kapplöpningshäst med bakbenen amputerade. Någon borstar mig, och hundratals metallklor tränger djupt in i mitt kött, smeker min själ. Min själ? En klump av ressentiment och tvivel, tvekande, svagt kopplad till denna värld som löser upp sig alltmer för varje sekund som går." (övers. Malte Persson) [...]
“Om jag håller på med filosofi, vill jag inte göra det genom fullmakt. Jag vill inte ge Hegel fullmakten att tala om för mig hur saker och ting förhåller sig inom filosofin. Om du inte kommer fram till detta, kan du inte påstå att du sysslar med filosofi”. (övers. Liliana Donose Samuelsson och Åsa Apelkvist) [...]
"Den 8 maj hade jag helt utmattad som vanligt lämnat fabriken/täckt av damm på gatorna knuffades jag med herrar i päls/bland vackra kvinnor trötta och helt utmattade/och en fuktig avsky fyllde min mun" (övers. Dan Shafran) [...]
"Jag ser in i din själ som har lämnat kroppen/och vid midnatt kommit till mitt rum/Den är sorgsen, trött och ensam,/är inte van att gå utan kläder/av kött och ben, är inte van vid/att någon ser rakt in i den,/den dröjer framför mig och lyser/och skälver som ett lamm" (övers. Inger Johansson & Gabriela Melinescu) [...]
"Ingenting är för mig renare än himlen./Vad som än händer stiger jag uppåt genom min suckan./Kroppen lyser som en zeppelinare i mänskornas ögon./Uppfylld av luft, flygfärdig är jag." (övers. Inger Johansson) [...]
"jag har blivit berömd för min ensamhet/har foton av min ensamhet/som jag skriver autografer på/jag är noterad på börsen, jag reser på turné/iklädd anca mizumschi som på/en söndertrasad målning/jag då och då hänger upp/i de trånga hörnen/mellan de två världarna" (övers. Inger Johansson) [...]
"Cementen räckte aldrig. Kol fanns det mer än nog av. Även slagg, skrot och sand fanns det nog av. Men cementen tog alltid slut. Den blev mindre av sig själv. Man måste akta sig för cementen. Den kunde förvandlas till en mardröm, den kunde försvinna inte bara av utan in i sig själv. Då var allt fullt av cement och det fanns ingen cement kvar längre." (övers. Aris Fioretos) [...]
"detta skulle jag vilja: dricka litervis med mjölk; ha medicinska avhandlingar i stället för huvud; äta kalk, magnesium, och att all sjukdom var en för länge sen krossad vas; inte snubbla över min egen mage; vara gästvänlig och mild mot de nya små benen; inte bara behöva hysa skräcken; inte bli en strumpa bland skolböckerna; vara riktigt modig; inte gripas av panik; kunna vänta snällt och ordentligt på dig …" (övers. Inger Johansson) [...]
"jag är en ensam människa. inget att vara stolt över. det finns massvis/med olyckliga människor som springer omkring och letar efter/andra olyckliga människor – det är bara det att mellan de olyckliga och de olyckliga/finns flera grader av olycka" (övers. Dan Shafran)
[...]
"fast jag är en stor älskare av oskrivna sidor/har jag redan förut skrivit dikten jag skriver nu/och kommer att skriva den ända tills absolut alla människor läser den/varefter jag kommer att skriva samma dikt igen, likadan,/ända tills den förstås av alla läsare" (övers. Inger Johansson) [...]
"När jag var på sjukhuset var jag ibland rädd för tystnaden men ibland betydde tystnaden något annat. Den färgglada skärmen plingade då och då och om du stod och lyssnade i en timme samlades alla pling ihop och det lät som en liten kinesisk sång. (...) Det är omöjligt att inte börja skratta natten då de opererade mig gav Gloria Gaynor en konsert i Bukarest. Du skulle ha dött om du hade tagits till någon annan akutmottagning i Rumänien. Jag är död i varje stad förutom Bukarest mitt spöke hemsöker Rumänien." (övers. Kajsa Sundin) [...]
"En spindeltråd/hänger från taket/precis över min säng./Varje dag märker jag/hur den kommer allt lägre./Man skickar mig till och med/stegen till himlen, säger jag./Man skickar mig den från ovan." (övers. Dan Shafran) [...]
"Mor som dog för två dar sen har vi begravt. För ett par timmar sen begravde vi henne. Några fot under ytan på den jord där hon levat och kämpat, begravde vi henne. Under ytan på den jord där vi kommer att fortsätta leva… Så länge vi lever… Jord av jord… Jord till jord. Klockorna klämtar för död. Klockorna ringer för en död. För döda som redan är begravda ringer inga klockor mer. Klockorna ringer för dem som väntar på att bli det." (övers. Ingegerd Granlund och Magda Ljungberg) [...]
"Kanske är jag så nära inpå att du inte ser mig/men även det är något annat än intet./Jag ska göra mig till fjärran för att rymmas i dina ögon,/eller till ord med ljud av myrors storlek/för att rymmas i din mun." (övers. Inger Johansson & Gabriela Melinescu) [...]
"Efter så många botemedel ordinerade/av Roger Bacon, doktor mirabilis,/Albert den store, doctor universalis,/Thomas av Aquino, doctor communis,/Johannes Duns Scotus, doctor subtilis,/befinner sig äntligen vårt brösts oläkta sår/i andras bröst" (övers. Dan Shafran) [...]
"Kärleken bryter upp slumpen/slumpen öppnar kärleken/och ditt hårsvall leder mig/mot kvalitativa katastrofer" (övers. Dan Shafran) [...]
"En hästs livfulla, smidiga trav har livet varit för mig/Jag har genomkorsat hela världen/Jag har älskat en enda flicka/Och sovit länge på morgonen" (övers. Dan Shafran) [...]
"Han var vacker och högrest som en rökstod. Han satt blickstilla på sängkanten med händerna mellan knäna. Leendet hade stelnat på läpparna. Han var mig kär. Jag ville muntra upp honom och började gå omkring i rummet på alla fyra och grymta gällt. Jag visste att han inte såg på mig. Då kröp jag in under pianot och väntade. Runt omkring honom dallrade luften och suddade ut hans strama, fintecknade kontur. Ansiktet var som hugget i sten och ändå vaxartat." (övers. Inger Johansson & Gabriela Melinescu) [...]
"O du mitt Balkan/som doftar rök och basilika/kåldolmar/rökt fårkött/och årets vin./Du vårens första tidlösa/som delas som nattvardsbröd/av fåraherdarna uppe i bergen/Du fiol av spjälor från en liten apelsinlåda,/som Brâncuşi gjorde när han var arton/Du Alexander som/Blott arton år gammal/För befälet över det makedoniska kavalleriet/O du Donau/Och glädjen i vetskapen om att man är väntad." (övers. Jeana Jarlsbo) [...]
"Det är inte lätt för mig att vara arg på dig de dagar / då det syns att den minste av dina söner (droppen är att det var just han som fann dig med snaran om halsen) / liknar dig perfekt: han ljuger och super och mister jobb efter jobb / och får familjens kvinnor att gråta" (övers. Åsa Apelkvist) [...]
"i varje vanvårdat gatubarn/finns en bit av mig/i varje hungrig jagad hund/finns en bit av mig/i berusade män fulla av spya/i modiga män av vårt folk/som stinker av urin ruttenhet och skräck/där är jag och mitt namn/är rumänien" (övers. Ida Börjel) [...]
