Som representant för senromantiken omfamnade Eminescu teman som förkärleken för det förflutna och idealiseringen av landets nationalhistoria, dess mytologi och dess folksagor, barndomens nostalgi, melankolin och missmodet, kärleken och beundran för naturen. Samtidigt var hans poetiska verk starkt influerat av filosofistudierna i Wien och Paris, med Kant, Schopenhauer och Hegel som största inspirationskällor.
Eminescu var även en flitig skribent, kritiker samt politik- och kulturjournalist med anknytningar till Rumäniens politiska liv. Var själv medlem i den inflytelserika kulturföreningen Junimea (”Ungdomen”) i staden Iasi i norröstra Rumänien, som samlade tidens mest framgångsrika författare i syfte att ge en modern inriktning åt den rumänska kulturen.
Under hela sitt liv led Eminescu av olika former av manodepression som i stort sett påverkade hans diktning och allmänna sinnestillstånd och som led till en alltför tidig död. Han lämnade efter sig ett imponerande verk – över 45 stycken manus – som kom att påverka hela den rumänska litteraturen såväl som det rumänska språket som han lär ha reformerat och moderniserat. På svenska finns ett urval av hans dikter i översättning av Jon Milos: Över höjderna, Symposion 1989.
