Poeten och essäisten av judiskt ursprung Ilarie Voronca (1903-1946) hör till den rumänska modernismens stora plejad författare, men kan lika väl räknas bland de franska avantgardisterna. Voronca var en extremt produktiv författare, med ett 30-tal titlar publicerade på både rumänska och franska.
Han debuterade redan 1922 i en av tidens viktigaste rumänska kulturtidskrifter med symbolistladdade dikter, inspirerade av George Bacovia. Hans första diktsamling kom ut året därpå och präglades av en förtvivlad ton och gråa bilder om småstadsmänniskan. Denna volym kontrasterar starkt mot Voroncas senare diktning, som alltmer närmar sig avantgardismens olika uttrycksformer. Poeten tar till sig, i tur och ordning, konstruktivismen (han ger ut en tidskrift tillsammans med bl. a. Victor Brauner) och senare surrealismen. Han flyttade till Frankrike 1933 och blev fransk medborgare fem år senare, men höll tätt kontakt med litterära Rumänien även om han nu skrev exklusivt på franska. Flera av hans verk illustrerades med ritningar av Constantin Brancusi, Marc Chagall och Victor Brauner.
Voronca begick självmord våren 1946, bara några månader efter ett välmottaget besök i hemlandet, där han hyllats inte minst för sin antifascistiska verksamhet. Han hann inte skriva färdigt sin Manuel du parfait bonheur (“Lärobok om den fullständiga lyckan”).
