En föreställning med Oana Pellea och Cristina Casian. Regi: Mariana Cămărășan
På rumänska (med engelsk text på textmaskin)
Speltid: ca 1 timme och 30 minuter, ingen paus
Rekommenderad åldersgräns: 12 år
Klicka här för att boka biljett
För att fira det rumänska språkets dag samt hundraårsjubileet av den framstående surrealisten Gellu Naums födelse, bjuder Rumänska kulturinstitutet in teaterföreställningen N(AUM) till Stockholm. Föreställningen som bygger på den rumänske författarens texter producerades 2014 av teatern UNTEATRU i Bukarest. Gellu Naum (1915-2001) utgjorde tillsammans med Gherasim Luca, Dolfi Trost, Virgil Teodorescu m.fl. den rumänska surrealistgruppen som var särskilt aktiv mellan åren 1945 och 1947 och vars verksamhet fick självaste André Breton att utbrista: „Världens centrum har förflyttats till Bukarest!”
Under två decennier efter kommunistregimens tillträde var det omöjligt för Gellu Naum att publicera sina surrealistiska dikter och han hängav sig i stället åt barn- och ungdomslitteratur samt översättningar. Utanför hemlandet började hans verk på nytt cirkulera efter år 1990 då de översattes till engelska, tyska, franska, norska med flera språk. Naum har fortsatt att vara en betydelsefull symbol och hållpunkt för rumänska författare: Herta Müller har sagt att Naum i hennes ögon representerar „det bästa som rumänsk litteratur har frambringat under de senaste 50 åren”. Mircea Cărtărescu å sin sida beskriver honom som „en storartad religions orakel”.
Enligt Oana Pellea, huvudrollsinnehavare och initiativtagare till projektet N(AUM), är föreställningen „ett universum, en dörr mot en annan verklighet, en virvelvind av kunskap, en initieringslabyrint”. N(AUM) betraktas redan som en referensföreställning i Rumänien, och tack vare en unik iscensättning och exceptionell tolkning har projektet fått alltmer uppmärksamhet på den nationella liksom den internationella scenen. Föreställningen presenterades vid den internationella teaterfestivalen i Sibiu i år och finns med i det officiella tävlingsprogrammet vid den nationella teaterfestivalen i Bukarest, som går av stapeln i oktober. Under hösten fortsätter den internationella turné som påbörjades i Bryssel i februari med föreställningar i Stockholm, London och andra stora kulturcentra.
N(AUM) presenteras i Sverige med stöd av rumänska regeringen och den rumänska ambassaden i Stockholm. Framförande: Oana Pellea och Cristina Casian, regi: Mariana Cămărășan, scenografi: Vladimir Turturică, ljud: Horia Murgu, ljus: Ştefan Vasilescu. Föreställningen är ett UNTEATRU-projekt, vilket stöds av Raiffeisen Bank och presenteras av Teater METROPOLIS med stöd av Gellu Naum-stiftelsen. Föreställningen kommer att följas upp av en boklansering för den rumänsktalande publiken, framförd av skådespelerskan Oana Pellea.
Sagt om föreställningen:
N(AUM) är en teaterföreställning vars manus har siktats fram ur Gellu Naum universum, där andra lagar reglerar verkligheten. Jag har fortfarande en stark känsla av en resa, jag minns ett landskap, smaken av luften, de främmande och försiktiga ljuden. Tomheten och sökandet har lämnat avtryck, och framför allt känslan av sällskap. Det är inte bara det naumska universumet, det är en plats för glömda saker, för förlorad förståelse, för den stora upptäcktsresan och steget in i evigheten, allt – absolut allt existerar inom oss för alltid: nyckeln är, naturligtvis, kärleken, det är därför det är så svårt att se (Gellu Naum).
Det finns en dikt av Gellu Naum som heter (n)aum pe bancă / (n)aum på bänken, den har inspirerat inte bara titeln utan också hela manuset till vår föreställning. Den går så här: Mycket, för att inte säga allt, visste jag om en sil som sållar baklänges, från djupet till ytan. Men kanske var jag tvungen att stanna upp en stund vid en bänk – för att meditera över allt detta och hälsa på främlingarna som passerade framför mig. Jag vågade mig på något omvälvande – (n)aum – N(AUM) – i ett ständigt spel för att få en glimt och känna på den andra sidan, genom att befria bokstaven N som förkortas, förenklas, renas och förklarar för mig.. det Namnlösa. Mariana Cămărăşan, regissör
N(AUM) återskapar vägen till självkännedom och meningen med solidaritet, sällskap, av Den andre. Mariana Cămărăşan skapar en dialog i passagens tecken, om vägen som människan söker sig fram på och vilken konsumerar henne samtidigt som den återställer hennes oskuld. Răzvana Niţă, Radio România Cultural
En plädering för poesi och för en poetisk förståelse av världen. (...) ett möte bortom tiden, på vägen mot döden, det undermetvetnas sökande efter mening. Monica Andronescu, Yorick
Glöm! Glöm allt du vet! Om poesi, om teater, om ljus, om musik, om dekor, om rörelse, om timing, om ensamhet, om möten. Om så bara för ett litet tag. En timme eller så. Nej, man behöver inte bryta med allt, men ibland låter de sig förloras för att kunna hittas. För förfriskningar, för uppfräschningar, för att kliva upp ett trappsteg. Mihai Brezeanu, Agenda Liternet
Oana Pelleas möte med Naum sker bortom det synliga. Jag kommer att tänka på Peter Brook som sade att det är teatern som gör det osynliga synligt. Tja, Oana Pellea lyckas på ett perfekt sätt uttrycka detta osynliga, den existentiella alkemin. Cristina Chirvasie, Literatura de azi
Föreställningen är helt fantastisk. Iulian Tănase, Ziarul Metropolis
GELLU NAUM (1915-2001), essäist, poet, romanförfattare och dramatiker, anses vara den viktigaste företrädaren för den rumänska surrealismen och en av de sista stora representanterna för rörelsen på det europeiska planet. År 1937 tog han examen i filosofi vid universitetet i Bukarest och 1938, på uppmaning av sin vän konstnären Victor Brauner, åkte han till Paris, där han fortsatte sina studier i filosofi vid Sorbonne. Det var på liknande sätt, via rumänska konstnärer, som Gellu Naum fick kontakt med den franska surrealistgruppen under ledning av André Breton. År 1939 återvände han till hemlandet där han mobiliserades och skickades till östfronten. Djupt märkt av krigets erfarenheter blev han allvarligt sjuk 1944 och demobiliserades. År 1941 bildades den rumänska surrealistgruppen (bestående av Gellu Naum, Gherasim Luca, Dolfi Trost, Virgil Teodorescu och Paul Păun), vars verksamhet, särskilt intensiv mellan 1945 och 1947 fick självaste André Breton att utbrista: "Världens centrum har förflyttats till Bukarest! ".
Efter december 1947, vid införandet av den socialistiska realismen som den enda tillåtna formen av uttryck, splittrades gruppen och en lång period av hårda tider och tystnad inleds för Gellu Naum. Mellan 1950 och 1953 undervisar han i filosofi vid agronomiska institutionen, därefter tjänar han sitt uppehälle som översättare. 1968 kan han börja publicera igen. Hans enastånde poetiska universum och kraften i hans talang, vilken är slående i de volymer som följer på varandra från och med detta år, leder till ett välförtjänt – om än sent - erkännande. Han drar sig tillbaka i byn Comana i landets södra del tillsammans med sin fru Lyggia som han hade gift sig med 1946, hon skulle komma att utgöra grunden för huvudpersonen i hans verk Zenobia som gavs ut 1985. Efter 1990 börjar Gelu bjudas in för att hålla föreläsningar i utlandet, och hans verk översätts till de stora språken och ges ut hos de prestigefyllda förlagen. Han får ta emot flera viktiga priser, däribland det Europeiska poesipriset (1999). Mircea Cărtărescu skriver om Gellu Naum: "Ett av hans verk har titeln Mediumet, och det var just ett sådant han var. Genom honom talade surrealismen tydligare än någonsin, mer obegripligt än någonsin. Hans poesi är också en av de störande och oförklarliga sprickor som uppstått i den illusoriska väggen av kunskap".
OANA PELLEA (f. 1962) är ett av de viktigaste namnen inom den rumänska teatern, med en karriär bakom sig som omfattar över 30 huvudroller inom teatern och 20 inom filmen. År 1984 utexaminerades hon från Film- och teaterakademin i Bukarest. Mellan 1984 och 1987 var hon anställd vid Stadsteatern i Piatra Neamț, och mellan 1987 och 1999 spelade hon på Teater Bulandra i Bukarest. Sedan 1999 arbetar Oana Pellea på frilansbasis. Bland de utmärkelser hon mottagit för sitt skådespeleri utmärker sig Internationella kritikerpriset för bästa skådespelerska (1994), Priset för en internationellt framstående karriär (2000), vilket delas ut av Fundaţia Culturală Română, liksom Juryns stora pris vid Rumänska komedifestivalen för föreställningen Buzunarul cu pâine („Brödfickan”) av Matei Vişniec, vilken hon regisserat och spelat huvudrollen i tillsammans med Sandu Mihai Gruia (2009). Pellea har tagit emot internationella priser för huvudrollen i filmen State of Things (1995), regisserad av Stere Gulea, en film om den orättvisa domen mot en sjuksköterska som blivit anklagad för att stjäla medicin som donerades från utlandet under revolutionen i december 1989.
Oana Pellea spelar på rumänska, franska, engelska och italienska och deltar i flertalet teaterfestivaler, filmprojekt och internationella jurys. Hon har bland annat varit med i Universal Pictures-produktionen Children of Men i regi av Alfonso Cuarón (2006), en film som fick tre Oscarnomineringar, liksom den brittiska filmen I really hate my job (2007) i regi av Oliver Parker, den amerikanska produktionen Fire and Ice av Jean-Christophe Comar från 2008, och den ungersk-tyska filmen Bibliothèque Pascal i regi av Szabolcz Hajdu (2009).
CRISTINA CASIAN (f. 1984) utexaminerades från Universitetet för dramatisk och cinematografisk konst 2007. Hon debuterade med monodramat Amalia takes a deep breath av Alina Nelega, en roll för vilken hon tilldelades rumänska teaterunionens debutantpris 2008 och bjöds in till flera nationella och internationella festivaler. Hennes framträdande uppskattades av kritikerna för sin naturlighet och mångsidighet. Casian lyckas under föreställningen illustrera de olika åldrarna hos karaktären hon spelar genom att förflytta sig från en monolog till en annan – från lycklig skolflicka som „har skolkat från de dumma piano- och franskalektionerna och den tyska guvernanten” till den stackars gamla tanten, städerskan på Otopeniflygplatsen. Casian har även spelat Hertigen av Burgund / Oswald i Kung Lear, regisserad av Andrei Serban på Teater LS Bulandra, Bacon i Oscar och den rosa damen på Teater Bulandra i Bukarest, Sheryl i När man skjuter hästar så... på DAYA-teatern, Juliette i Kungen dör på Curtea Veche, efter Eugène Ionescos verk. Cristina Casian är en av de mest intressanta skådespelarna på den rumänska scenen det senaste decenniet.
MARIANA CĂMĂRĂŞAN (f. 1974) utexaminerades från Universitetet för dramatisk och cinematografisk konst i Bukarest, med inriktning på regi. Regissören är ständigt närvarande på Bukarests teaterscener och två av de föreställningar hon har regisserat - Amalia takes a deep breath och Vem är rädd för Virginia Woolf? har spelats i åtta år för fulla hus. Regissören har lyckats skapa sin egen stil och en unik estetik, i hennes föreställningar finns det ett permanent sökande efter - och definierande av - det onda. Mariana tror inte på regissören som tyrann, i sina relationer med skådespelare försöker hon att ge dem frihet att utforska rollerna. "För mig är skådespelaren den som bär upp scenen, med hela sitt universum, med hela sin kropp, med sitt sinne, sin karaktär och sin historia. Och sedan, det viktigaste av allt är att skådespelaren har tillgång till karaktärens universum. Min uppgift är att hjälpa skådespelaren att lära känna denna karaktär.”
