Matei Vişniec

Matei Vişniec (f. 1956) upprepar på sätt och vis Eugène Ionescos litterära bana: han är den andra dramatiker av rumänsk härkomst som gjort sig ett namn i den franska litteraturen. När han 1987 lämnade Rumänien var han snarare känd som poet. Han hade skrivit några diktsamlingar och tillhörde den mest kända litterära gruppen i sin generation, däremot hade han på grund av kommunistcensuren inte slagit igenom som dramatiker. Efter att med viss möda ha tillgodogjort sig franskan, blev Matei Vişniec känd på Paris teaterscener. I Rumänien återupptäcktes han efter 1989, och hyllades av den rumänska kritikerkåren med en aldrig tidigare skådad intensitet. Han har skrivit tiotals teaterpjäser, varav de mest kända är: "Mansarde à Paris avec vue sur la mort" ("Mansard i Paris med utsikt över döden"), i vilken huvudpersonen är Emil Cioran, "L'histoire du communisme racontée aux malades mentaux" ("Kommunismens historia berättad för de mentalsjuka"), "Le dernier Godot" ("Den siste Godot"), "Petit Boulot pour vieux clowns" ("Äldre clown sökes") och "La femme comme champ de bataille" ("Kvinnan som slagfält", övers. Dan Shafran, som hade premiär på Dramaten den 25 september 1999), en pjäs om det tragiska kriget i forna Jugoslavien. Matei Vişniec har visat intresse för oroande sanningar, och anser sig tillhöra en teater med rötterna i absurdismens tradition och avantgarde.
Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein


________________________________________

ur "Äldre Clown Sökes"

FILIPPO. Cirkusen är inte längre vad den har varit. Förstår du? Du vet inte hur man arbetar i dag. I dag är det hårt.

NICOLLO. Det är hårt, än sedan?

FILIPPO. Nicollo, min käre bror, prata inte smörja. Jag ska vara uppriktig mot dig, du har inte en chans.

NICOLLO (nervöst). Och hur vet du det?

FILIPPO. Käre vän, de behöver någon levande, någon med hållning. Låt oss tala allvar, se på dig själv en smula. Du är bara en skugga av dig själv. Du är genomskinlig, man ser dig inte längre på arenan.

NICOLLO. Jag ska slå in käften på dig.

FILIPPO. Men vad tror du egentligen? Att det inte syns? Att de inte kan sitt jobb? Tror du att du kan lura dem med ditt ynkliga skryt, dina ynkliga gamla trick. Med dina värdelösa kullerbyttor. Tror du att du ännu är på Fantasio? Världen har förändrats, gubbe lilla, dina kullerbyttor får inte längre någon att skratta.

NICOLLO (drar sig tillbaka till ett hörn av rummet). Det är färdigt, jag talar inte mer med dig.

FILIPPO. Vad tjänar det till att bli arg? Fortsätta med detta eländiga liv. Hade inte du en systerdotter på Sicilien? Varför i all världen reser du inte till henne? Där är det vackert väder, solen skiner, det är bra för dina lungor.

NICOLLO. Färdigt. Jag talar inte längre med dig.

FILIPPO (följer efter honom och fortsätter sin tirad). Sådant är livet. Vad kan du önska mer? Det kommer en dag då man inte duger till annat än att lägga av (…). Varför ska man vänta tills man blir tvungen att lägga av?

NICOLLO. Därför att jag fortfarande har något att säga.

FILIPPO. Herregud, fixa idéer! Du har verkligen nått sista stadiet, inser du inte det? I ditt ställe skulle jag hellre välja döden.

NICOLLO. Men du ska få se att de väljer mig just därför att jag är äldst.

FILIPPO. Och vad spelar det för roll, om du är äldst?

NICOLLO. Men titta lite på annonsen! (Han tar upp en tidning ur fickan.) Vad står det här, va? Äldre... Man vill ha en äldre clown. Är det så eller är det inte så? Och vem är äldst?

FILIPPO. Än sedan då?

NICOLLO. Men tala om vem som är äldst här.

FILIPPO. Vem är det?

NICOLLO (triumferande). Jag!

FILIPPO. Aldrig i livet!

NICOLLO. Jovisst, det är jag. Jag är fem år äldre än du!

FILIPPO. Håll käften, din tjuv! Hur gammal tror du att du är?

NICOLLO. Jag vet mycket väl hur gammal jag är. Fem år äldre.


övers. Dan Shafran