Marin Sorescu

Marin Sorescu (1936-1996), en av de mest betydelsefulla rumänska författarna under 1900-talets andra hälft, var en karismatisk person som hade förmåga att med både humor och respekt för litteraturens kvalitet, verka i en politiskt komplicerad tid. Marin Sorescu var framför allt lyriker: han debuterade 1967 med den parodiska volymen Singur printre poeţi ("Ensam bland poeter"), och blev upphovsman till drygt tjugo diktsamlingar. Hans poesi kännetecknas av ett tydligt, vasst språk vars utpräglade humor ofta har tragiska undertoner. I hans förmodligen mest kända diktcykel, La Lilieci (1975-1988), skildras på ett mästerligt sätt en färgrik plats på den rumänska landsbygden. Han skrev även prosa, som romanerna Trei dinţi din faţă (1977, "Tre framtänder") och Viziunea viziunii (1981, "Visionernas vision"). Hans starka teaterintresse fick honom att skriva flera teaterstycken med regimkritiska anspelningar som spelades före 1989: "Iona", "Paracliserul", "Matca" (på svenska "Jona", "Kyrkovaktmästaren" och "Livmodern", ingår i volymen Vid sädens rötter och andra texter), "A treia ţeapă" ("Den tredje spetsen") och "Vărul Shakespeare" ("Kusin Shakespeare"). Den internationellt flerfaldigt prisbelönade Marin Sorescu är mycket översatt, och framstår som en av de mest synliga rumänska författarna i världen. I Sverige har sex böcker av Marin Sorescu getts ut, och 2007 instiftade Rumänska kulturinstitutet i Stockholm Sorescupriset, vars första mottagare var den svenske författaren Steve Sem-Sandberg.
Till svenska finns han översatt med:

Framkallning, övers. Pierre Zekeli och Marianne Sandels, FIB:s lyrikklubb/Tiden, 1975
Ödet och alfabetet, övers. Jon Milos, Symposion, 1990
Jag såg ljus på jorden, urval, tolkning och presentation av Marianne Sandels och Dan Shafran, Bonniers, 1991
Vid sädens rötter och andra texter, övers. Jon Milos, Symposion, 1995
Fallenhet för höjder, urval, tolkning och presentation av Dan Shafran, Studiekamraten, 1996
Stege till himlen: sista dikter, övers. Dan Shafran, Ellerströms, 1999.


Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Lütfi Özkök


________________________________________

Pilen

ur Fallenhet för höjder, övers. Dan Shafran, Studiekamraten 1996
Den sårade skulle gått vilse
i skogen
om han inte hade följt pilen.

Pilen
stack ut ur hans bröst
mer än till hälften
och visade honom vägen.

Pilen
hade träffat honom bakifrån,
genomborrat hans bröst,
och dess blodiga spets
visade honom vägen.

Vilken lycka – vilken stor lycka
att ha en pil som vägvisare
i skogen –

Den sårade visste att från och med nu
kunde han inte längre gå vilse
och att det inte heller var så långt kvar.


Klagomål
ur Fallenhet för höjder, övers. Dan Shafran, Studiekamraten 1996
Man har dödat min tid,
ers nåd.

När jag återvände som frivillig
från kriget,
upptäckte jag
att min tids hjärta, mun och panna
hade blivit amputerade.

Men ännu var man inte nöjd,
min tid tvingades utföra dagar av plåga,
dagar av tårar, dagar av maskiner, dagar av oxar,
en hel del saker
som den inte rådde för.

Därefter började man att pröva
olika gifter på den –
sorg, bekymmer –
det var nog så de kallades!

Nådastöten gav man den
med ett välriktat slag
av ödet.

Ursäkta uttrycket
men det var inget liv!
Och nu har jag också förlorat hälften av min död
i kön, i väntan på min tur,
för att framföra mitt klagomål,
här,
vid yttersta domen.


Stege till himlen
ur Stege till himlen, övers. Dan Shafran, Ellerströms, 1999

En spindeltråd
hänger från taket
precis över min säng.

Varje dag märker jag
hur den kommer allt lägre.
Man skickar mig till och med
stegen till himlen, säger jag.
Man skickar mig den från ovan.

Även om jag magrat oerhört mycket
- jag är bara skuggan av vad jag en gång varit -
tycker jag ändå att min kropp
är för tung
för denna bräckliga stege.

- Själ, gå före du.
Sakta! Sakta!

[5 november 1996]