Gabi Eftimie (f. 1981) debuterade 2006 med diktsamlingen
ochi roşii polaroid ("polaroidröda ögon"), som blev ett omedelbart genombrott och belönades med två av de mest prestigefyllda litteraturpriserna i Rumänien: det stora Ion Vinea-priset för poesidebut och det debutpris som tidskriften România literară delar ut. Litteraturkritikerna har framhållit att i hennes dikter, genomsyrade av ord som "monitorer", "strömkretsar", "hologram", "knappar", "videokameror" och "nätverk", finns ett genomgående tema, nämligen bortvändheten från en likgiltig verklighet mot cybervärlden som upplevs som en skyddande rymd. "Där ute finns ingenting levande", säger Gabi Eftimie i en av sina dikter. Hon fortsätter så här: "jag gömmer mig bakom monitorn/mina kolleger märker ändå ingenting/bredvid mig står ett glas vatten/markören blinkar/den här monitorn är tom/blott mitt ansikte syns i den". En del av hennes dikter har ingått i olika videokonstprojekt, och under en performance som vann stor mediaspridning "skrev" hon genom att rispa på ett skrivbord av glas med en särskild penna, ansluten till ljudtrigger som i ljudform "överförde" poetens tecken. Att Gabi Eftimie hyser en förkärlek för det virtuella, det artificiella och det mekaniska framgår också av intervjuer där hon säger att hon gillar "experimentella ting som är varken ostentativa eller bestridande, texter i kataloger där det radas upp obskyra produkter, sajter om byggmaterial och maskiner med bilder av skruvar och elapparater och japansk noise horror-musik." Gabi Eftimie har tillsammans med andra unga rumänska poeter deltagit i en översättningsworkshop med svenska författare, och har dessutom översatt Aris Fioretos roman
The Truth about Sascha Knisch till rumänska.
Text: Marius Chivu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein
25º C. utomhus
ur "polaroidröda ögon" (2006)
mitt vita huvud bland andra vita huvuden
en biologisk förnimmelse trippar stilla på tårna
rakt ut genom dörren
precis som resten av nätverket
väntar dag ut och dag in på ett mirakel
en hund sover försvarslös mitt på trottoaren
dess revben darrar
mitt huvud bland resten av huvudena
fosforescerande
de hjälper mig inte ett dugg
jag kniper ihop ögonen
hur ska min reaktion se ut?
ska jag:
a. bli ledsen
b. känna mig missförstådd
c. ta på mig skulden själv
d. hålla käft och le?
luften utomhus
bränner toppen av mitt huvud
vackert väder. 25º C. blodet sjunger i mina öron.
övers. Viktor Johansson
