Ana Blandiana

Ana Blandiana (f. 1942) är trots sin lågmälda närvaro förmodligen den mest framstående lyriska personligheten i den lysande "generationen 60". Med volymerna Persoana întîia plural (1964, "Första person pluralis") och Călcîiul vulnerabil (1966, "Den sårbara hälen"), uppnådde hon snabbt ett litterärt anseende genom att ägna sig åt den poesi som utmärkte hennes generation, och samtidigt återvända till en högstämd, raffinerad lyrism, präglad av existentiellt sökande. Trots att Blandianas poesi kretsar kring en sofistikerad problematik, kännetecknas den i allmänhet av ett enkelt språk med fantasifulla metaforer, som chockerar just genom sin naturlighet. 1985 publicerade hon fyra dikter i en ansedd litterär tidskrift från Bukarest, och med dessa dikter blev hon dissidentpoet. Hennes signatur hade dock redan förbjudits vid tidigare tillfällen. I den skenbara bräckligheten i versrader såsom: "nationernas kamp för fred, körer,/hektarskörden, Gerovital, jubileer,/bulgarisk kompott, arbetarklassmöte,/regionalt vin av högre kvalité, joggingskor,/skämthistorier, killarna på Calea Victoriei,/havsfisk, Lovsång till Rumänien,/allting", utmanar Blandiana hyckleriet i den av kommunistcensuren förkvävda litteraturen, genom att avspegla totalitärsamhällets verklighet. Samma effekt uppnås i barndikterna med hankatten Arpagic, en parabel för diktatorn. Hennes mest kända och översatta prosavolym i den fantastiska genren, Proiecte de trecut ("Projekt i det förflutna"), underkändes först av censuren, men publicerades 1982 då Ana Blandiana tilldelats det prestigefyllda Herder-priset.
Till svenska finns hon översatt med diktsamlingarna:

En kyrka full med fjärilar, övers. Jon Milos, Symposion, 1990
Med läppar blåsvarta av ord, övers. Dan Shafran; Hypatia, 1995
Ofullbordad helhet, övers. Jon Milos, Gondolin, 1997.

Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein

________________________________________



Att plocka änglar
ur Med läppar blåsvarta av ord, övers. Dan Shafran, Hypatia, 1995
Då och då
en dov duns
som när en frukt
faller ned i gräset.
Vad tiden går!
Änglar
har mognat och börjat falla:
Det är höst också i himlen.


Minns du stranden?
ur Med läppar blåsvarta av ord, övers. Dan Shafran, Hypatia, 1995
Minns du stranden
täckt av bittra skärvor
där
vi inte kunde gå barfota?
Ditt sätt
att kisa mot havet
och säga att du lyssnade på mig?
Minns du
de hysteriska måsarna
som kretsade runt oss i klockklangen
från osynliga kyrkor
med fiskar som skyddshelgon,
ditt sätt
att springa ifrån mig
ned mot havet
och ropa att du behövde
avstånd
för att kunna se mig?
Snön
slocknade
uppblandad med fåglar
i vattnet,
med en nästan lycklig förtvivlan
betraktade jag
dina fotspår på havet
och havet
slöt sig som ett ögonlock
över ögat där jag väntade.


Vindburen stjärna
ur Ny lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi, övers. Dan Shafran, Editura Fundaţiei Culturale Române, 2002

Redan från början bar vinden dig
som ett frö.
Jag skämtade: Vem har någonsin sett
en vindburen stjärna?
Men senare,
när du satte dig på min panna
och började gro,
förstod jag att du var ett frö.
Omättlig, vilt genomborrande min hjärna,
med obarmhärtiga strålar som alstrade rötter,
är du ett frö.
Vad synd
att den planta du,
ljus ur ljus, ger upphov till
blir synlig
först när
jag gått in i mörkret.