Dikter skrivna på rumänska av Tristan Tzara (1896-1963) före 1916 vittnar om en originell poet med symbolistisk prägel och djärvhet i språket, attityden och den poetiska utformningen. En poet med känsligheten hos den förfranskade, sofistikerade stämningen i början av seklet. Den unge mannen från Moineşti kommer dock att genomgå en explosionsartad utveckling i och med den fantastiska idén att under högljudda former ansluta sig till de avantgarderiktningar som bröt mark under första världskriget. I den berömda Cabaret Voltaire i Zurich tillkännager han tillsammans med bland andra Marcel Iancu och Hugo Ball födelsen av dadaismen – avskaffandet av språknormer och konventioner av alla slag. Visserligen var dadaismen, som förfäktade en absolut tilltro till slumpen, mindre produktiv ur konstnärlig synpunkt, men den blev en världsberömd symbol för behovet av en konstens förnyelse i samband med de militära fasorna och pressen från det merkantila samhället. Själva begreppet "dada" har ett ovisst ursprung: det sägs att ordet valdes då man på måfå öppnade ordboken. Tristan Tzara bosatte sig i Paris där han blev nära medarbetare till surrealisterna André Breton och Luis Aragon. Han försökte föra surrealismen närmare marxismen, anslöt sig till den franska motståndsrörelsen och det franska kommunistpartiet, som han sedan lämnade i protest mot det sovjetiska ingripandet i Ungern. 1925 gifte han sig i Stockholm med den svenska konstnärinnan Greta Knutson.
Till svenska finns han översatt med Dada är allt!, övers. Ingar Gadd & Ylva Lindberg, Bakhåll, 2004.
Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Lütfi Özkök
________________________________________
Aftonstund
ur Ny lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi, övers. Dan Shafran, Editura Fundaţiei Culturale Române, 2002
Fiskarna återvänder med vattnens stjärnor
de skänker mat åt de fattiga, ber böner för de blinda,
härskarna går ut i parkerna vid denna timme som liknar forntida graveringar
och tjänarna badar jakthundarna
och ljuset trär på handskar
öppna dig fönster -
och du natt kom ut ur rummet som en kärna ur en persika,
som en präst ur kyrkan
Gud: han kammar de ödmjukt förälskades ull,
målar fåglarna med bläck, förnyar bevakningen på månen.
– låt oss fånga ollonborrar
och lägga dem i en låda
– låt oss gå till bäcken
och göra lerkrukor där
– låt oss gå till brunnen och låt mig kyssa dig
– låt oss gå till stadsparken
tills tuppen gal
låt staden bli indignerad
– eller låt oss lägga oss i ladugården
och höet sticker dig och du hör korna idissla
sedan saknar de sina kalvar
låt oss gå, låt oss gå.
Gravskrift
ur Ny lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi , övers. Dan Shafran, Editura Fundaţiei Culturale Române, 2002
Och jag kände din rena, sorgsna själ
som man känner månen när den vandrar stilla
bak fällda gardiner.
Och jag kände din olyckliga, blyga själ,
likt en tiggare, med utsträckt hand framför porten,
som inte vågar knacka på och stiga in,
och jag kände din ömtåliga, ödmjuka själ
likt en tår som inte vågar stiga över ögonlockens tröskel,
och jag kände din skrynkliga själ, våt av smärta,
likt en näsduk i handen, fuktad av tårar,
men i dag, när min själ vill gå förlorad i natten,
är det bara minnet av dig som håller den kvar
med osynliga fingrar av fantasier.
Introduktion till Don Quijote
ur Ny lyrisk brevväxling: nutida rumänsk och svensk poesi, övers. Dan Shafran, Editura Fundaţiei Culturale Române, 2002
En hästs livfulla, smidiga trav har livet varit för mig
Jag har genomkorsat hela världen
Jag har älskat en enda flicka
Och sovit länge på morgonen
Den gamla hästen har fallit i bitar
Uppätna av mask och råttor i morgon
Min älskade: här är den vishet som inte finns i böcker
Sitt tyst kvar bredvid bordet och sy
Jag skall säga dig vad som väntar längre fram
Sy in min tanke på en klänning av siden
Tills dina ögon gör ont – och du står brud
Tills min tanke blir en bok.
