Oskar Pastior, mannen bakom sonettburgaren

Namnet Oskar Pastior är bekant för en svensk publik som den författarvän Herta Müller jobbade med vid sin bok Andningsgunga (2009). Pastior var dock en prominent författare i egen rätt, vinnare av bl a Büchners Pris (2006) och anhängare, liksom Raymond Queneau och Italo Calvino, av den litterära experimentella rörelsen Oulipo. Om Pastiors rumänska rötter, men också om hans bidrag till världspoesin samtalar författaren och översättaren Ernest Wichner, grundare av den numera berömda Aktionsgruppe Banat, chef för Literaturhaus Berlin och initiativtagare till Oskar Pastior Internationella Poesifestivalen i Sibiu, författaren och Tysklandkännaren Aris Fioretos och poeten Helena Eriksson. Översättaren Aimée Delblanc kommer att läsa ett urval ur Pastior volym Jetzt kann man schreiben was man will, i egen översättning.

Oskar Pastior föddes 1927 i Sibiu (tyska Hermannstadt). I januari 1945 deporterades han liksom de flesta medlemmarna av den tyska minoriteten till ett arbetsläger i Sovjetunionen. Denna upplevelse skulle senare fiktionaliseras i Herta Müllers roman Andningsgunga, som de två författarna påbörjade tillsammans. Oskar Pastior befriades 1949, då han återvände hem och började leva på små byggnadsjobb. Några år senare sökte han sig till universitetet i Bukarest och började publicera lyrik. 1968 lyckades han fly till Tyskland, där han levde under resten av sitt liv. Pastior gav ut över 30 diktsamlingar och belönades med åtskilliga priser, bland dem Georg Büchners Pris, Tysklands främsta litterära utmärkelse. Tyvärr dog Pastior i oktober 2006, två veckor innan priset skulle delas ut.
Oskar Pastior var också verksam som översättare till tyska av en del rumänska och ryska författare.
År 2007 grundades i hans hemstad Sibiu Oskar Pastior Internationella Poesifestivalen, som ordnas av Literaturhaus Berlin och Rumänska kulturinstitutet.

Fri entré! På svenska (tolkas från tyska av Elisabeth Geiger)