Paul Celan

Paul Celans (1920-1970) dikter förekommer i en kanonisk lista över världens hundra viktigaste litterära verk. Det rör sig om dikter på tyska, det språk på vilket denne författare – född i en judisk familj i Cernăuţi, dåvarande Rumänien – skrev sin banbrytande lyrik. Mellan 1945-1947 skrev Paul Celan emellertid på rumänska, i den anda av pånyttfödd surrealism som rådde i Bukarest. Enligt litteraturkritikerna utmärks Celans rumänska dikter av en ”tanatologisk narcissism”, och utgör en viktig etapp i poetens utveckling. Hans kanske mest kända dikt, ”Todesfuge” (i svensk översättning ”Dödsfuga”), är ett vittnesmål med surrealistiska inslag om hans ytterst tragiska erfarenheter från koncentrationslägren, där han miste båda föräldrarna. Paul Celan skulle alltid förföljas av ”skulden” över att ha överlevt. Efter flykten 1947 från ett Rumänien i pågående sovjetisering levde han största delen av sitt liv i Paris. Här undervisade han i tyska vid École Normale Supérieure, gav ut diktsamlingar skrivna på Heideggers språk (han hade dock en laddad relation till den tyske filosofen), blev flerfaldigt prisbelönad och erkänd som en av Europas främsta diktare. Hans poesi präglas av en anfäktelse av tyskan; det språk som uttrycker ett omöjligt vittnesmål om det ofantliga brottet. Den löper från ungdomens surrealistiska avantgardism fram till själva språkets inkapsling – en döende, kryptisk sådan. Detta konstnärligt betydelsefulla och gripande liv tog slut i april 1970 när Paul Celan begick självmord.

Till svenska finns han översatt med:

Dikter, övers. Carl-Henrik Wittrock, FIB:s lyrikklub, 1972
Dikter, övers. Lars-Inge Nilsson, Ellerströms, 1985
Lila luft, övers. Anders Olsson och Håkan Rehnberg, Norstedts, 1989
Dikter II, övers. Lars-Inge Nilsson, Ellerströms, 1999
De rumänska dikterna, övers. Inger Johansson, Modernista, 2004
Den stora tidlösan. Dikter i urval, Ellerströms, 2011 (övers. Lars-Inge Nilsson)
Paul Celan & Nelly Sachs. Brev, Ellerströms, 2011 (övers. Lars-Inge Nilsson & Margaretha Holmqvist)


Utkommer hösten 2012:

Ingeborg Bachmann & Paul Celan. Brev, Ellerströms (övers. Lars-Inge Nilsson & Linda Estergaard)


Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Lütfi Özkök


________________________________________



ur Dikter, övers. Lars-Inge Nilsson, Ellerströms, 1985

I RÄFFLORNA
på himlamyntet i dörrspringan
pressar du ordet
som jag rullade ut
när jag med bävande nävar
rev bort
taket över oss, skiffer för skiffer,
stavelse för stavelse, för koppar-
skimret från tiggar-
skålen där
ovan.


VÄGAR i din hands
skugg-grus.

Ur fyr-finger-fåran
gräver jag mig den
förstenade välsignelsen.


MED MOT JORDEN SJUNGNA MASTER
färdas himlavraken.

I denna träsång
biter du dig fast med tänderna.

Du är den sångfasta
vimpeln.


STÅENDE, i skuggan
av sårmärket i luften.

För-ingen-och-intet-stående.
Oigenkänd,
för dig
själv.

Med allt, som får rum däri
också utan
språk.


IHÅLIG LIVSGÅRD. I vindfånget
blommar den tom-
blåsta
lungan. En handfull
sömnkorn
blåser ur den sann-
stammade munnen
ut till snö-
samtalen.