Liliana Ursu

Liliana Ursu (f. 1949) är vid sidan om de jämbördiga men väsensskilda författarna Ana Blandiana, Ileana Mălăncioiu och Angela Marinescu en av sjuttiotalsgenerationens mest uppskattade kvinnliga poeter. Hon debuterade 1977 med diktsamlingen Viaţa deasupra oraşului (”Livet ovanför staden”) och skrev därefter också romaner. I hennes regelbundet utkomna diktsamlingar – Ordinea clipelor (”Ögonblickens ordning”, 1978), Piaţa aurarilor (”Guldsmedernas marknad”, 1980), Zonă de protecţie (”Skyddszon”, 1983) och Corali (”Korallrev”, 1987) – är ensamhetstemat betydelsefullt medan den neurotiska, laddade bekännelsen har starka introspektiva nyanser. Detta har fått litteraturkritikerna att hos henne skönja ett eko av de lyriska iscensättningarna i Sylvia Plaths sena dikter. Sedan revolutionen 1989 har Liliana Ursu deltagit i åtskilliga internationella poesifestivaler och inlett en akademisk karriär: hon har varit verksam vid Bukarests universitet, varit Fullbrightstipendiat och gästföreläsare vid Penn State University Park samt undervisat i creative writing på andra amerikanska universitet, däribland Louisville University och Bucknell University i Pennsylvania. Engelska översättningar av hennes dikter har publicerats i prestigefyllda tidskrifter såsom The New Yorker, The American Poetry Review och Oxford Poetry, och hennes första samlingsvolym på engelska, The Sky Behind the Forest (1997), nominerades till Oxford’s Weidenfeld Prize. Hennes poesi har översatts till flera andra språk: franska, italienska, portugisiska, katalanska, holländska, grekiska, turkiska, serbiska, slovenska, polska och ungerska. Hennes senaste diktsamling Lightwall (2009) kom först ut i engelsk översättning. Numera är Liliana Ursu verksam som journalist och redaktör på Radiodifuziunea Română (Rumäniens statliga radiobolag).

Text: Marius Chivu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein


En visa för vedtraven

vedtraven,
värmetraven

ordtraven
som han aldrig ändrar om

han sätter den bara under ögonlocken,
under ljuset som kommer från regnet
från gräset efter regnet

i sitt sinne ordnar han om den –
efter ordens ålder,
deras färg,
ljud
och doft.

vad gäller vedtraven
är den sig lik sen urminnes tider
som folkvisans längtan och sorg.

om värmen från vedtraven drömde han
och fadern och farfadern.
de drömde alla
om apelsinträdets blomma och kanelträdets,
om varma länder
där vintern inte fanns.

och jag – deras sista ättling
och vedtravens –
drömmer om ordtraven
om hur jag ska stå till svars
för varenda gnista som tänts av den.

övers. Jeana Jarlsbo