Gabi Eftimie

Gabi Eftimie (f. 1981) debuterade 2006 med diktsamlingen ochi roşii polaroid (”polaroidröda ögon”), som blev ett omedelbart genombrott och belönades med två av de mest prestigefyllda litteraturpriserna i Rumänien: det stora Ion Vinea-priset för poesidebut och det debutpris som tidskriften România literară delar ut. Litteraturkritikerna har framhållit att i hennes dikter, genomsyrade av ord som ”monitorer”, ”strömkretsar”, ”hologram”, ”knappar”, ”videokameror” och ”nätverk”, finns ett genomgående tema, nämligen bortvändheten från en likgiltig verklighet mot cybervärlden som upplevs som en skyddande rymd. ”Där ute finns ingenting levande”, säger Gabi Eftimie i en av sina dikter. Hon fortsätter så här: ”jag gömmer mig bakom monitorn/mina kolleger märker ändå ingenting/bredvid mig står ett glas vatten/markören blinkar/den här monitorn är tom/blott mitt ansikte syns i den”. En del av hennes dikter har ingått i olika videokonstprojekt, och under en performance som vann stor mediaspridning ”skrev” hon genom att rispa på ett skrivbord av glas med en särskild penna, ansluten till ljudtrigger som i ljudform ”överförde” poetens tecken. Att Gabi Eftimie hyser en förkärlek för det virtuella, det artificiella och det mekaniska framgår också av intervjuer där hon säger att hon gillar ”experimentella ting som är varken ostentativa eller bestridande, texter i kataloger där det radas upp obskyra produkter, sajter om byggmaterial och maskiner med bilder av skruvar och elapparater och japansk noise horror-musik.” Gabi Eftimie har tillsammans med andra unga rumänska poeter deltagit i en översättningsworkshop med svenska författare, och har dessutom översatt Aris Fioretos roman The Truth about Sascha Knisch till rumänska.