Bogdan O. Popescu

Bogdan O. Popescu (född 1971) har avlagt examen vid medicinska fakulteten på universitetet för medicin och farmakologi ”Carol Davila”. 2004 doktorerade han i neurologi vid Karolinska institutet i Stockholm, han är chef på laboratoriet för molekylär medicin vid Rumäniens nationella institut för patologi ”Victor Babeş” i Bukarest, medlem i Europeiska föreningen för neurologi och han har bidragit med vetenskapliga skrifter i publikationer av högsta rang i Europa och USA. År 2007 tilldelades han ”Victor Babeş”-priset för medicinsk forskning av Rumänska akademien. Han är medförfattare, vad gäller det medicinska, till filmmanuset Moartea domnului Lăzărescu (”Herr Lăzărescus död”) (i regi av Cristi Puiu) men också en känd poet i 90-talsgenerationen. Han debuterade med boken La revedere, prinţesă (1995, ”Farväl prinsessa”, Stora ”Ion Vinea”-priset för debut) varefter han publicerat Poemul de gardă (1999, ”Den jourhavande dikten”), Leul de după extravaganţe (2002, ”Lejonet bakom överdrifterna”), Maşinăria de uitare (2004, ”Glömskemaskineriet”) och Poeme în loc de tutun (2007, ”Dikter istället för tobak”). Idén i denna sistnämnda experimentbok är leken med det endast skenbart kostnadsfria i att ersätta rökandet med skrivandet, med andra ord att ersätta en last med en annan. Under dessa tio dagars tobaksabstinens kommer den ambitiösa rökande poetens skrivande att utvecklas från histrionism med utbrott av självironi, genom korta nostalgiska introspektiva etapper till föregripande ögonblick av neuros: ”eftersom jag inte kan röka... / har jag börjat skapa ordning. / först har jag på ett ställe, i en / genomskinlig påse / lagt alla tärningar i huset – både /de små vita, billiga och ojämnt markerade / och de som är stora, mångfärgade och strålar. / sedan har jag slösat mycket tid i gardinhörnan / och ordnat kanterna och sättet som / ljuset faller på - / vilken tvångsmässig kompulsiv talang / hur den kan kombineras så / bra med det depressiva radikala / varur jag stirrar ut i tomheten... / ordning, jag vill göra ordning in i / minsta lilla atom / och jag ska rada upp dessa fysiska kemiska attraktionskrafter / och lägga små stenkulor perfekt / på varandra / till ovägbarhet… och titta! inte heller sandkornen är likadana / och de skulle lämpa sig för ett annat ordnande / jag kan bara sätta igång och jobba / med denna förskräckliga oordning i himlen / och på havet.” (Ordine, ”Ordning”) Den nya diktboken, Aerobiciclete (2010, ”Aerocyklar”), är en bok skriven av en poet med ett genomträngande sinne för detaljer runt omkring och en stor trånad efter ömma gester som riktas mot de objekt och varelser som befolkar livet.
År 2011 utkommer Popescu med sin första prosabok.

Text: Marius Chivu
Översättning: Åsa Apelkvist
Foto: Cato Lein


väntan

planet som jag flyger med kommer aldrig att landa.
och åskmolnen som plattats till av min blick försvinner inte.
det blir aldrig regn och aldrig vackert väder.
och du kommer att stå och vänta en stund på flygplatsen, sen gråta en skvätt
och därefter klara strupen och gifta dig.
det blir varken glatt eller sorgligt och en och annan kommer att säga att det är som det ska.

det är svårt för mig att fatta detta beslut i min egen dikt
men jag har bestämt mig:
planet som jag flyger med
kommer aldrig att landa.

Översättning: Inger Johansson