Adela Greceanu

Adela Greceanu (f. 1975) är känd bland dagens unga författare för sina tre diktsamlingar, som omskrivits med välvilja både av den etablerade kritikerkåren och de alternativa medierna. Titlarna på dessa poesiböcker signalerar den lekfulla nonkonformism som utmärker hennes dikter: Titlul volumului meu, care mă preocupă atât de mult… (1997, ”Titeln på min diktsamling, som jag funderar så mycket över”), Domnişoara Cvasi (2001, ”Fröken Nästan”) och Înţelegerea drept în inimă (2004, ”Förståelsen rakt in i hjärtat”). I sin poesi blandar hon olika litterära genrer och skriver med naturlighet och autenticitet. Hon har tilldelats några viktiga poesipriser i hemlandet. 2008 utkom Mireasa cu şosete roşii (”Bruden med röda sockor”), en roman uppbyggd kring flera kvinnoröster.

Samtidigt är hon en renommerad journalist, som producerar ett populärt kulturprogram på den inhemska radiostationen Radio Romania Cultural och medverkar i betydande tidskrifter, såsom Time out, Dilema veche och Harper’s Bazaar.
Adela Greceanu sa nyligen i en intervju: ”Litteraturen är kanske bara en härmning av själva livet. En muskelryckning. Eller något som får mig att tro att jag bättre förstår det som händer med mig. I vilket fall som helst, genom att skriva försöker jag hänga med mig själv.”

Text: Luminiţa Marcu
Översättning: Jeana Jarlsbo
Foto: Cato Lein


ALBEDO

Inuti fågeln flyger en stor fågel,
inuti fisken simmar en väldig fisk.

I den här världen döljs saker och ting innanför sina yttre drag,
som hos tecken eller ord.
De gömmer sig, och avslöjar delvis sig själva.
Men det finns trots allt ett språk som inte gömmer sig.
Det är ungefär som musik.

Om du är en fågel eller en fisk,
måste du klättra uppför ett rep
till fågeln eller fisken som rymmer dig,
som har samma utseende, fast mycket större.

Eller så måste du klättra nerför samma rep,
till fisken eller fågeln inuti dig,
som har samma utseende, fast mycket mindre.
Längs din väg kommer du att bli större eller mindre
Beroende på vem som väntar på dig.
Och där, längs vägen, kommer du känna igen musiken,
språket som inte gömmer sig.

Och jag väntar inte längre vid lågans rot,
Jag är inne.

övers. Kristofer Flensmarck